En totalt uppfuckad onsdag!

Den här dagen går nog till historien som en av de mest uppfuckade i mitt liv! Dagen började med att jag skulle besikta bilen. Knappade in adressen Kapellgatan 3 som jag skrev upp på GPSen och körde 1,5 mil rätt in i ett villa område. Inte fan låg det nån bilprovning där. Den ligger ju bara 2 km från oss... På Kastellgatan 3!
Så jag fick köra hela vägen tillbaka till Kastellgatan 3, men där låg fanimej ingen Bilprovning!!! Fick köra och leta tills jag hittade den ett par hundra meter framför utsatt adress och kom försent 4 minuter, och blev då inte insläppt. Jag morrade ett par väl valda ord på klingon och körde hem igen. Det var bara att sätta sig vid datorn och boka om. Nästa lediga tid var den 28/10. Jag får körförbud den 30/10...

Sen skulle jag till tandläkaren och prova ut en snarkskena. Glömde plånboken så frugan fick punga ut med 300 kr. Tandläkaren trodde inte att skenan kommer att fungera dock för jag snarkar inte med tungan. Jag är trång i utrymmet mellan näsan och svalget. DET HAR JAG SAGT HELA TIDEN!!!! Men läkarna säger att man opererar inte snarkningar. Har provat CPAP eller vad nu det heter och det medförde bara att jag höll på att drunkna i mitt eget dreggel. Så funkar inte detta får omvärlden leva med att jag snarkar, eller så får jag flytta till ett landsting där de utför snarkoperationer.

Lilla Ärtan har dock varit ett exemplariskt litet barn idag, som vanligt, och strålat med sitt goda humör här hemma och sovit hela tiden vi var på stan. Imorrn ska jag jobba så ikväll blir det till att turbomysa med henne i soffan till Bonde söker fru och sedan Iron Man 2. Det är jävligt jobbigt att vara borta ett helt dygn från lillan. Men sen är jag ledig i nästan en vecka, så jag får stå ut :)

Hej hopp, riksdagssnopp!

Lilla Ärtan är född!

Ja, nu var det 13 dagar sedan vår lilla dotter föddes. det har varit så mycket att jag helt enkelt inte hunnit skriva här. Förlossningen gick bra, men var lite dramatisk.

Jag jobbade (naturligtvis) och Louise hade haft värkar hela torsdagsnatten, men ville inte oroa mig eftersom jag skulle jobba. Nåväl. Efter en hel fredag med värkar ringde hon till förlossningen och fick komma in på koll vid 16-tiden. Då var det på gång, och hon fick välja om hon ville åka hem och vila eller stanna kvar. Hon valde att åka hem. Louise föräldrar var hos oss och hjälpte till. Kl 17:30 ringer Louise till mig och säger att jag nog bör försöka ta mig hemåt. Hon hade blivit tillsagd att åka in igen vid 20-tiden. Jag blev förstås helt nopprig och går ner och ger antagligen ett väldigt fånigt intryck på mina kollegor :) Ringer först SOS och ber dem att inte skicka ut oss på en stund så jag kunde få in en vikarie. Ringer därefter jourchefen, som inte svarar i telefon... Ringer då min stationschef som inte har jouren, men som ställer upp ändå och ringer in en vikarie, som dock inte kunde komma före 19, senast kl 20, men det gjorde ju inget. En bebis ramlar ju inte ut på en kvart :)
Ringer SOS och säger att jag blir avlöst kl 20. Blir då tillfrågad om vi kan tänka oss att ta en förtur i Ljungbyhed, vilket jag ser som en möjlighet att fördriva tiden.
Sagt och gjort. Vi tar hand om patienten och åker tillbaka till stationen där jag blir avlöst. Kör därefter in till förlossningen där Louise nu väntar med sin mamma. Får höra att Lilla Ärtan är pressad i pulsen, den ligger på 180 istället för under 160 och barnmorskan ger ett nervöst intryck. Hon säger hela tiden att hon ska prata med läkaren istället för att förklara vad som händer. Det gör en ju inte mindre nervig. Hon blev tack och lov avlöst av nattpersonalen som var helt fantastiska. Det var inte nån fara för Lilla Ärtans hälsa men man ville hålla koll på pulsen eftersom den var hög. Kl 23 fick de rispa hinnorna så vattnet gick. Hon hade bajsat. Det är ju inte så bra, men sällan farligt. Pulsen blev snabbt normal. Sen fick Louise lustgas och tyckte att JAG sluddrade och att det var för mycket kola i spriten. Ganska kul :)
När narkosläkaren kom in och skulle lägga epiduralbedövningen trodde hon först att läkaren var en av mina kompisar i Nordic Garrison och trodde att detta var ett skämt, så hon satt och knep med ögonen och fnissade hela tiden.

Därefter fick vi sova nån timme. Vid ett par tillfällen var personalen inne och kliade sig i huvudet. Man tog PH-prover ett par gånger från Ärtans huvud för att se om hon hade syrebrist, men allt var normalt. Jag kunde inte göra så mycket för Louise ville inte bli rörd, då hon tyckte att det kändes obehagligt när hon hade ont.
Kl 0530 satte förlossningsarbetet igång på allvar och Louise krystade för Kung och Fosterland, men lillan ville inte ut. Till slut när klockan var 7 så föreslog läkaren att man skulle ta ut henne med sugklocka men Louise ville försöka lite till. 07:30 så orkade hon knappt svara så då fick jag ta beslutet om att man skulle använda sugklockan. Och kl 07:41 den 28/8 2010 så föddes Ellen Leia Maria Christine Kempe. Personalen som nu var ny igen, men minst lika bra som nattpersonalen tog hand om Ellen och ventilerade henne en stund, samtidigt togs Louise om hand av barnmorskan. Efter en stund när lillan fått normal färg fick hon komma på Louise mage. Allt såg jättebra ut, och vi var nu föräldrar.
Efter det har vi gått i ett slags lyckorus. Det är ju världens sötaste lilla flicka som ligger och tittar på en. På bara en vecka syns det att ögonen fått mer skärpa.

Navelsträngen såg ut som en mördarsnigel innan den trillade av, men det gjorde den på 4 dagar.

Nä, nu har jag bluddrat färdigt för idag. Hoppas ni kan förstå nåt av vad jag skrivit :)

Vecka 41 2010-08-23 - 2010-08-29

Ja, leveransdatumet är passerat, min långledighet är slut och min ångest för att hon ska födas när jag jobbar ökar för varje dag. Jag jobbar på fredag och måndag. Murphy's lag säger att hon kommer att födas under ett av mina arbetspass. Hade jag jobbat på kontor eller nån annan icke livsnödvändig verksamhet, hade det väl inte varit några problem, men det är inte lätt att få in en vikarie mitt i natten och jag tror knappast att man tillåter en ambulans stå obemannad en halv natt. Å andra sidan: hur bra sjukvård kan jag ge om jag vet att min fru är på förlossningen? Får hoppas på snälla kollegor. Jag är ju inte den första som ska ha barn. Inte den sista heller, får jag hoppas :)
Så Louise föräldrar kommer ner i morgon och håller Louise sällskap medans jag jobbar. De kan även köra henne till förlossningen om hon skulle börja få för sig att föda fredag eller måndag. Sen får man ju hoppas att jag hinner dit i tid. Nog om det.

Forskare tror att bebisar sänder ut ett hormon till livmodern när det är dags att födas. Ungefär som: "Hallå, släpp ut mig!"Under förlossningen kommer Lilla Ärtan att producera mer stresshormon än hon nånsin kommer att göra under hela sin livstid, (och jag trodde att jag var stressad nu). Men dessa hormoner kommer faktiskt att hjälpa henne att anpassa sig till världen utanför livmodern och ser till att alla hennes överlevnadsinstinkter sätter in.

Ett annat stort jobb för Lilla Ärtan är att ta sitt första andetag när hon kommer ut. Faktum är att det första andetaget kräver mer ansträngning och energi än något av hennes andetag under hela hennes liv kommer att kräva. Det beror på att de små luftsäckarna behöver blåsas upp för första gången så att de expanderar och kan klara av sitt jobb - bestående av en livstids andning.

Nåja. Hon kanske kommer inatt? Håll tummarna!

Vad har hänt annars under veckan då? Jo, vi har fått vår nya TV och nya soffa. Just nu försöker jag sälja två av mina gamla elgitarrer, men de som hört av sig hittills har bara varit lurendrejare.

Nu ska jag dricka färdigt mitt te.

Vecka 39 2010-08-09 – 2010-08-15

Nu räknar vi ner ordentligt! Fortfarande inga större tecken på en nära förlossning mer än lite förvärkar. Louise tycker magen är tung och idag trodde hon att lilla Ärtan var sur på henne, eftersom hon inte rörde på sig eller att hon låg och tryckte på blåsan. I morgon är vi i vecka 40 och då ska Louise på kontroll igen. Lilla Ärtan är nu mellan 48 cm och 56 cm och väger ca 3,18 kilo.
Det blir ett lite kortare inlägg denna veckan, då det inte hänt så mycket sedan förra. Jag jobbar ett pass till, sen är jag ledig i 10 dagar och vi hoppas att hon kommer då. Sen när hon kommit ut är jag pappaledig i 10 arbetspass, vilket ger mig en hel månad i praktiken. Och det ska bli skönt att kunna vara hemma så mycket. På ett sätt är det ju bra att jag jobbar dygn för då får jag ju vara hemma desto mer mellan arbetspassen. Jaja, nu ska jag gå och lägga mig. Jobbar ju imorrn.

Vecka 38 2010-08-02 – 2010-08-08

Knappt två veckor kvar, om nu Lilla Ärtan inte bestämmer sig för att stanna ytterligare en månad… Louise kropp som hittills varit en bebismaskin, börjar nu även bli en förlossningsmaskin. Och Ärtan börjar bli en bajsmaskin. Babypälsen och den där osten jag pratade om för några veckor sedan trillar fortfarande av och ut i fostervattnet, som Lilla Ärtan sväljer och andas in. Trevligt va? Och vad händer med saker man sväljer? Jo, de går ut i tarmsystemet och bildar bajs. Fast bebisbajs heter inte bajs, det heter meconium, så nu vet ni vad som egentligen finns i det första blöjbytet, bebispäls och bebisost!
Lilla Ärtans lungor fortsätter att utveklas för fullt allt eftersom mer surfaktant bildas. Det är ett ämne som håller ytspänningen i lungorna och som hindrar dem från att klibba ihop när hon börjar andas.
Som nån sa i Star Wars: This battlestation is soon fully operational! Hehe…
Louise har haft lite förvärkar nu I ett par dar, men det kan ju hålla på I ett par veckor. Ingen slempropp än, ingen vattenavgång eller nåt sånt heller. Det sätter garanterat igång när jag jobbar ett pass och står på ett stillestånd i Kristianstad eller nåt annat på andra sidan Skåne… Murphy’s lag. Och jag vill ju bara med på förlossningen. Måste ju be barnmorskan om en bullfitta! Har en jädrans bra T-shirt nerpackad för ändamålet också.

Mobilen är laddad med telefonnummer till alla som ska ha reda på Lilla Ärtans ankomst i det första skedet får det. Övriga lär höra det i efterhand och läsa om det på Facebook. Ingen lär missa det i alla fall ;)

Förlossningsväskan är packad, bilbarnstolen är monterad, skötbordet är uppsatt. Vi väntar bara på att Lilla Ärtan ska behaga komma nu, för allt är färdigt. Eller det mesta, rättare sagt. Finns väl alltid nåt man glömt.

Lilla Ärtan väger ungefär som tre förpackningar med nektariner nu. Gå och testa när ni är i mataffären nästa gång!

Tja, nästa vecka är jag kanske pappa, och då börjar jag om på vecka 1, eller så får ni läsa om vecka 39.

Saluter!

Vecka 37 2010-07-26 - 2010-08-01

Tekniskt sett är vi fullgångna nu, vilket innebär att Louise kan föda vilken dag som helst nu. Frågan är bara när. En del tror att bebisen själv bestämmer när det är dags att stoppa huvet ut i luften men det hindrar ju inte barnmorskan att sia om det hela. Får se vad hon säger imorrn på kollen.

Lilla ärtan ökar nu i vikt varje dag. Vad är det då som hindrar Lilla Ärtan från att komma ut nu? Vi längtar så vi blir tokiga här ju. Hon övar! Simurerar andning genom att dra in och ut fostervatten, suger på tummen, blinkar och vippar från sida till sida. Ena dan känner man hennes lilla rumpa på ena sidan, nästa dag är den på den andra. Alla dessa egenskaper behövs för att hon ska klara av sitt nästa gig - att spela huvudrollen som nyfödd.

Faktaruta: När Ärtan föds kommer hennes huvud ha samma omkrets som höft, mage och axlar. Hon är nu 48 till 56 cm, och väger ca 2,95 kg.

Den berömda förlossningsväskan är packad. Vi följer barnmorskans råd istället för alla flashiga mammabloggar och föräldratidningar som vill att man ska packa som om man skulle flytta in... Det viktiga är att man har med sig blodgrupperingslappen och en bilbarnstol samt lite hygienartiklar och ombyte till mamman och Lilla Ärtan.
Resten kan man ju hämta...

Hur vi ska ta oss/Louise till förlossningen har vi planerat i en plan A och en B... I Plan A är jag hemma och kan köra henne till sjukhuset. I Plan B jobbar jag och hon får ta en taxi och hoppas att man hinner få in en avlösare åt mig i tid. Plan B är inte idealet eftersom det råder en märklig brist på vikarier i min branch. Enligt förra arbetsgivaren så var det ju en stor drös som stod i kö för att få jobba på ambulansen så om man inte accepterade den lön man blev erbjuden så var man lätt ersättbar. Undrar var alla de håller hus? Så vi hoppas att jag är ledig.

Vi har bestämt oss för vad hon ska heta. Ni har säkert sett namnet Ellen i nåt tidigare inlägg, men man ska ju ha flera namn, så kallade mellannamn. Vi håller dessa hemliga ett tag till (bortsett från ett par i hemligheten väl invigda vänner), men jag kan ju avslöja initialerna. Så hon kommer att heta Ellen L. M. C. Kempe
Nu kan ni gnugga era grå tills nästa inlägg :)

Åh! Höll på att glömma! Vi var på konsert med Alien i helgen i Kungsbacka. Originaluppsättningen från 1988 har återförenats för en turné och en ny singel som släpps i höst. Lilla Ärtan verkade gilla bandet för hon sparkade takten i magen. Och jag fick min gamla LP signerad backstage efteråt. Alla har hört en låt med Alien. Only One Woman! Den har ni hört! Inte en chans att ni kan ha missat den. Youtuba eller spotifaja om ni är tveksamma.

Nä nu har jag inte tid att ordbajsa mer idag. Får gå upp och säga godnatt till min gravida dam däruppe.

'jö!

Vecka 36 2010-07-19 – 2010-07-25

Nu är vi inne på sista månaden! Louise ser definitivt höggravid ut nu. Pingvingångstilen har väl inte börjat riktigt än, men den kanske kommer kanske. Enligt barnmorskan ligger lilla Ärtan nu med huvudet neråt, och lägger man handen på magen övanför naveln så klappar man alltså Lilla Ärtan i baken. Värmedynan är Louise bästa vän nu på kvällarna för ryggvärken. Och hon tar gärna emot massage. Jag börjar få ont i handlederna av allt masserande… Nä, borde väl kanske massera mer... Louise har ofta svårt att andas och blir lätt andfådd, men detta kommer att släppa så fort bebben är fixerad. Då får hon tillbaks lite av flåset. Och det kan behövas inför förlossningen.

Förra veckan nämnde jag att Ärtans skallben är flexibelt. Det är inte det enda i den lilla kroppen som är mjukt. De flesta benen i kroppen är mjuka, vilket är bra inför födseln och de kommer att hårdna under de första levnadsåren. Lilla Ärtan kommer nu att växa långsammare resten av graviditeten, och nu kommer hon att samla energi åt som kommer att behövas vid födseln. De flesta av hennes organsystem är nu mogna tillräckligt (i bebistermer) för att klara ett liv på utsidan. Andra system, som mag- tarmsystemet är inte färdigutvecklat förrän en tid efter födseln. Hur kommer det sig? Jo, i livmodern har Lilla Ärtan förlitat sig på navelsträngen som näringskälla, och det betyder att även om mag- tarmsystemet är färdigutvecklat så har det inte tagits i bruk ännu, och det tar mellan ett och två år att få det helt funktionsdugligt.

Lilla ärtan är denna vecka upp till 56 cm lång och väger ca 2,72 kilo.

Vad händer annars då? Jo, vid det här laget lär Louise inte släppas ombord på några flygplan… Våra kompisar Therese och Jonny i Norge fick sin lilla Ellen inatt. De var beräknade till två dagar före oss, men man tvingades sätta igång födseln tidigare pga att Therese fick misstänkt havandeskapsförgiftning. Allt gick bra har vi fått höra och vi grattar dem till deras lilla dotter. Nu längtar vi ännu mer efter vår!
Stor klem från oss!

Vecka 35 2010-07-12 - 2010-07-18

I TV-serier och filmer pratas det ju en massa om att pappan ska förbereda barnrummet innan bebisen kommer. I verkligheten är det inte så komplicerat, har jag kommit fram till. Att förbereda ett barnrum betyder ju egentligen bara att man målar om väggarna i rosa, blått, eller valfri färg och sen trycker man in en hög med möbler och leksaker. Färgen behöver ju inte alls vara vare sig rosa eller blå, faktum är att vi inte behöver måla om alls. Nu känner jag inte någon press på mig att måla om, men till er pappor som eventuellt läser denna blogg så kommer här ett par tips:

Bjud hem ett par polare på ett bar öl och en grabbkväll. Måla ett par coola dödskallar eller spindlar på väggen, men kom ihåg att du kanske måste måla om allt när frugan kommer hem. Ungen kan få mardrömmar också senare i livet... Och tänk på att använda vattenbaserad färg så det inte skadar barnet.

Vi behöver inte måla om i Lilla Ärtans framtida rum. På ena väggen finns en stor väggmålning föreställande en flicka som hoppar hopprep och en kille med skateboard. Dessutom kommer hon ju sova i vårt sovrum ett bra tag efter födseln så vi kan fortsätta använda rummet som gästrum. Sen är det ju bara att ta ut sängen och bokhyllan och in med Ärtans säng och leksaker så är barnrummet klart.

Lilla Ärtan är nu nånstans mellan 45 och 53 cm lång och väger ca 2,5 kilo. Hon kommer att öka i vikt ett tag till. I mitten av graviditeten så bestod Lilla Ärtans kroppsvikt av bara 2% kroppsfett. Nu är det närmare 15% och i slutet av graviditeten så kommer det vara 30%. Detta betyder att Lilla Ärtans armar nu är ganska runda, och oemotståndligt kramgoa :)
Hennes hjärnkapacitet fortsätter också att öka i astronomisk hastighet. Lyckligtvis är skallen som omger hjärnan mjuk, och av en bra anledning. En mjuk skalle gör det lättare för bebisen att klämma sig igenom födelsekanalen. Moder Natur tänkte till ordentligt där. Tänk er att klämma ut ett stenhårt huvud... Aj. Det lär ju ändå kännas som att skita ut en hörnsoffa, enligt Babben Larsson :) Tur att man är man...

Vecka 34 2010-07-05 - 2010-07-11

Livmodern växer fortfarande och börjar nu ca 5 cm ovanför naveln. Louise har fått nåt som kallas glaskroppsavlossning i ögat, vilket gör att hon ser saker i ögat ungefär som när man tittat in i glödlampa. Inget farligt och det kan drabba vem som helst. Kan bero på hormoner. Hon ser visst lite suddigt på ena ögat också. Det beror på att samma vätska som samlar sig i fötterna kan lägga sig i ögonen också. Tur att hon inte blivit glosögd... Kissar hela tiden... Gråter lättare än vanligt... ilsknar till lättare än vanligt... hon följer den normala graviditetsskalan. Något som de flesta män får genomlida :)
Idag var vi på kontroll och enligt barnmorskan så väger hon ca 2,1 kg och är ca nånstans mellan 48 och 55 cm. Tänk er en påse mjöl så får ni en aning om vikten. Sen om ni står och vaggar påsen i famnen och butikspersonalen och övriga tittar snett på er, är ert eget ansvar. Hade vi fått en pojke så hade ballarna krupit ner i pungen denna vecka. 2-3 procent av alla pojkar föds med kulor som ej gått ner i pungen vid födseln men de kryper ner oftast redan första dagen utanför magen.

Barnmorskan sa även åt Louise att skriva ett förlossningsbrev. Vad nu det är för nåt. Nåt kvinnoaktigt antar jag. Inget jag får nån info om i alla fall. Får googla...

Lilla Ärtan blundar när hon sover nu och kan titta när hon är vaken.
Jag njuter av sommarvärmen och Louise vill flytta till Nordpoolen.

Vecka 31 2010-0614 - 2010-06-20

Magen börjar trycka på Louise lungor ordentligt nu. Det medför att Louise blir andfådd vid minsta ansträngnin. Magen trycker även på urinblåsan, så Louise är en andfådd, kissnödig dam. Pappa är också andfådd just nu, men han har varit sjuk i drygt en vecka nu med hög feber.
Vad händer i Lilla Ärtans kropp då? Jo, hjärnan går på högvarv just nu. Den utvecklas fortare än någonsin. Lilla Ärtan kan nu förnimma alla sina fem sinnen. Ok. Hon kanske inte känner nån lukt där inne i fostervattnet, och man måste ju andas luft för a tt få vittring på nåt. Nu är det ju tur att Louise luktar gott, för hennes doft är ju det första Lilla Ärtan kommer att känna.
Lilla Ärtan roar sig med att göra grimaser, hicka, svälja, andas, trampa med sina små fötter och händer längs med livmoderväggen. En del bebisar suger till och med på tummen så hårt att de har en liten blåsa när de föds.
Lilla Ärtan mäter nu imponerande 40 cm mellan huvud och tår, och väger ca 1600 g.

Vecka 30 2010-06-07 - 2010-06-13

Ärtans hjärna håller på att utvecklas för fullt nu. Hittills har hennes hjärna varit slät, men nu har de karakteristiska vecken börjat utvecklas. Vecken tillåter att det blir mer hjärnvävnad, vilket är nödvändigt för att hon ska kunna leva utanför livmodern.
En annan viktig förändring denna vecka är att hennes benmärg nu tagit över produktionen av de röda blodkropparna. Detta är ett viktigt steg för vår lilla baby, för det betyder att hon får lättare att frodas på egen hand efter födseln, med massor av kärlek och ömhet från oss, förstås.

Så det är in med det nya (hjärnvävnad och röda blodkroppar) och ut med det gamla (languo). Mycket av languon - det mjuka håret som täcker hela kroppen - börjar försvinna nu för nu reglerar hjärnan och kroppsfettet temperaturen själv, så hon behöver inte pälsen längre. När hon föds kan man dock eventuellt se rester av det på ryggen och axlarna. Ärtan är nu ca 43,18 cm och väger 1,4 kg.

Vecka 29 2010-05-31 – 2010-06-06

Denna vecka är Lilla Ärtan 43,18 cm och väger 1,3 kilo, vilket är innebär att hon är nästan färdigväxt på längden men kommer sannolikt att mer än dubbla sin vikt under de 11 veckor som är kvar. Skinnet som fortfarande är rynkigt kommer ny att fyllas ut med så kallat vitt fett som är det som är viktigt som energikälla. Det är en av förklaringarna till att hon är så pass livlig som hon är nu. Utrymmet i magen är nu optimalt för att göra kullerbyttor, saltomortaler, sparka, boxas och armbåga. Dessa rörelser är nu mycket starkare eftersom Lilla Ärtan nu är starkare. Hon reagerar nu livligt på ljud och rörelser, samt ljus, och all glass som Louise äter. Det blir ju en energikick.
Nu bildas början till hennes permanenta tänder i munnen. Barntänderna började bildas för flera veckor sedan.
En del gravida får en hel del konstiga begär under graviditeten, som kan börja visa sig nu. En del får för sig att äta lera eller grus, även om det är ovanligt. Det kan i så fall vara tecken på att mamman saknar något näringsämne och i så fall bör man konsultera en läkare (hade en man börjat käka grus så hade han fått prata med en läkare med konstig frisyr och rutig skjorta och randig slips och som pratar om ens barndom iklädd tvångströja, men kvinnor kommer undan med att vara gravida). Än så länge så har Louise bara utvecklat en förtjusning till Piggelinglass och frukt. Och det kan man ju leva med.

Vecka 28 2010-05-24 – 2010-05-31

Ja, då har vi som sagt kommit 2/3 in i graviditeten. Louise har nu svårt att sitta och käka mat i TV-soffan, vilket innebär att vi numera avnjuter våra middagar antingen i köket eller utomhus. Och det är ju bara skräp på TV ändå… Louise har nu börjat få lite graviditetsryggvärk och graviditetströtthet igen, vilket är helt normalt. En annan grej som är helt normal är kurvan som Louise följer som ett skolboksexempel.
Denna veckan så kan Lilla Ärtan drömma om mamma och pappa. Man har forskat nämligen och från vecka 28 så har man uppmätt hjärnaktivitet hos bebisar som visar på att de faktiskt drömmer. Undrar vad de drömmer dock? De vet ju knappast hur en kanin ser ut eller en fluffig nalle. Är tillvaron i en bebis drömmar som en LSD-tripp? Färger överallt. Konstiga ljud? Jag vet inte. Jag har aldrig testat LSD, och kommer själv inte ihåg vad jag drömde på min tid som ofödd.
Lilla Ärtan har även lagt till blinkningar i sin arsenal över nya förmågor. Att kunna blinka är nödvändigt när hon ska ut i stora världen om 12 veckor.
Lilla Ärtan är nu ca 43 cm och väger ca 1,2 kilo. Ungefär som ett blomkålshuvud eller som en pizza.
Som blivande pappa är det mycket man måste förbereda sig på. Dels ska jag överleva förlossningen (har ju sett ett antal förlossningar och även varit med och förlösa en i ambulansen, men vaffan! Här är det ju MIN unge som ska ut). Kommer ju att vara skitnervös! Ser redan framför mig mig sitta på jobbet eller i ambulansen och Louise ringer och säger att det är dags. Lär ju bli helsnurrig, skita på mig... Frågan är om jag kan få förlossningen som utbildningsdag? Hehe...
Sen ska man ju oroa sig för den dagen Lilla Ärtan börjar dejta. Hagelbössa står på inköpslistan…

Vi har förberett en hel del redan.
• Barnvagn är inköpt sedan flera månader, och den är säker och godkänd enligt alla säkerhetskrav.
• Bilbarnsstol – Vi har fått min systers bilbarnsstol som även den uppfyller alla krav. Till denna stol fick vi av Louise föräldrar en ställning så att bilstolen kan användas som vagn vid kortare turer till affären och dylikt.
• Spjälsäng – Vi fick en väldigt fin spjälsäng av våra goda vänner Janne och Anneli Sandin i Göteborg.
• Sulky – Även denna fina Nalle Puh-paraplysulky fick vi av El Sandinos.
• Kläder: Vi har fått en massa fina kläder av goda vänner och familj, samt köpt en hel del. Så vi klarar oss de första dagarna ;) Bodies allt från Motörhead till Darth Vader :)
• Gravid och barnförsäkring – check!
• Vagga – Vi fick syrrans fina, handgjorda vagga. Perfekt att ha på nedervåningen.

Vecka 27, 2010-05-17 - 2010-05-23

Lilla Ärtan tycker fortfarande om att krypa ihop i så kallad fosterställning, men när man mäter längden på henne så mäter man från tårna till hjässan från och med nu enligt vissa böcker, andra börjar tidigare. Det innebär att hon nu med officiella mått är runt 37 cm och väger 1 kg. Hon har fyrdubblat sin vikt på lika många veckor. Nya talanger hon utvecklat vid det här laget är hostningar, mer intensiv sugförmåga, och kanske viktigast av allt: bättre lungkapacitet. Det innebär att om hon mot all förmodan skulle födas denna vecka så har hon väldigt goda chanser att överleva utan komplikationer. Men det bästa är ju om hon får gräddas i ytterligare 12 veckor. :)

Vi har nu kommit in i den tredje trimestern. Det där med räkning kan vara förvirrande... Veckoräkningen är helt vrickad. Likaså trimesterindelningen. Även månadsräkningen är knasig. En del böcker insisterar på att en månad består av 4 veckor (28 dagar). Vi kan ju alla komma överens om att den enda månad som består av 28 dagar är februari. Majoriteten av årets månader består av 31 dagar. Alltså är medellängden på en månad snarare 30,4 dagar.
Om en månad består av 28 dagar (4 veckor) och en fullgången graviditet är 40 veckor, så är det faktiskt snarare 10 månader än 9. I vissa böcker föds barnet faktiskt i slutet av månad 10. Så för att förenkla saker så räknar jag, precis som viss litteratur, på att en månad består av 4-5 veckor och en trimester av 3 månader (3+3+3 = 9 månader). Det är det minst förvirrande sättet att se på det hela.

Vecka 26 2010-05-10 – 2010-05-16

Nu har vi kommit två tredjedelar av graviditeten, och livmodern ligger når nu en bit ovanför naveln. Och apropå naveln: när man tittar ner i Louise navel nu så ser man botten på den. Den är på väg uppåt. Ska bli intressant att se om den kommer att puta ut eller smetas ut… Naveln fungerar ungefär som en sån där indikator som finns i vissa kyckligar man steker i ugnen. När den ploppar upp är det ett tecken på att den är färdiglagad. Man får se det positiva i en utploppande navel: nu kan ju Louise rensa bort allt navelludd som funnits där inne sedan hon var bebis. :)

Lilla Ärtan kan denna vecka öppna sina ögon. Hon kan nu alltså se vad som händer där inne. Det är dock ganska kolsvart där inne men om man lyser med en ficklampa så boxar hon på den som om hon vill säga: ”Hej! Släck ljuset!” Hennes Iris, alltså den delen av ögat som är färgad har fortfarande inte tillräckligt med pigment för att man ska kunna se vad hon får för ögonfärg. Och den kan ändra sig fram tills hon är 6 månader.

Hon hör definitivt nu. Vi spelade Journeys ”Open arms” för henne och hon slog takten precis där vi placerat mp3-spelaren. Ungen har redan bra musiksmak. Hon gillar Winnerbäck också.

Lilla Ärtans hjärna har nu börjat gå på högvarv också. Detta ger förklaringen till att hon svarar på ljus och ljud.
Hon har fortfarande gott om plats till att göra volter, kullerbyttor och andra Olympiska övningar, men utrymmet i livmodern börjar snart krympa i takt med att hon växer.
Hon väger denna vecka ca 910 gram och är 35,6 cm från tårna till hjässan.

Vecka 24 2010-04-26 - 2010-05-02

Louise har drabbats av karpaltunnelsyndrom. Alltså värk i handlederna. Det beror på att då kroppen svullnar så klämmer den på nerverna i armarna vilket leder till att det sticker och domnar i fingrarna. Det roliga är att hon klagade på att fingrarna domnade innan vi läste om att det kunde komma denna vecka, så hon följer böckerna perfekt. Lilla ärtan är nu ungefär lika stor som ett standardkuvert.
Vi var på föräldrautbildning i tisdags. Vi ska dit 3 tisdagar på raken. Vi fick se en film om förlossningar och en av tjejerna på träffen blev lite blek om nosen. Själv har jag ju sett 12 förlossningar och varit med om att assistera en kollega att förlösa en liten bebis i ambulansen (jag körde), men det blir ändå alltid helt annorlunda när man vet att man snart själv kommer att stå där på förlossningen med en fru som ska klämma ut en bebis stor som en brandsläckare.
Louise var på kontroll i onsdags också hos barnmorskan (själv kunde jag inte vara med för jag jobbade). Men allt går som det ska, Lilla Ärtan följer den beräknade kurvan och har en puls på 150 slag per minut.

Vecka 23 2010-04-19 – 2010-04-25

Graviditetssymtomen avlöser varandra. Louise känner sig lite ”fuzzy” i huvet med jämna mellanrum – det beror på att hon är hög på graviditetshormonet progesteron.
Lilla Ärtan har nu storleken och formen som en liten docka, men vi vet ju alla redan att hon bär på en liten levande docka, vilket får mig att osökt tänka på Cliff Richards gamla hit ”Living Doll”. Kan för övrigt rekommendera versionen med Hemma Värst-gänget och Cliff. Denna vecka börjar Lilla Ärtan lägga på rejält med vikt, och under de närmsta 4 veckorna kommer hon att öka sin kroppsvikt med det dubbla. Nu bör man också kunna höra hennes hjärtslag via ett vanligt stetoskop, något jag inte ännu har testat. Men det kommer…
Lilla Ärtans hud har nu en lätt rödaktig ton eftersom utvecklingen av blodkärl under. Huden är fortfarande väldigt tunn, och den hänger fortfarande löst. Detta beror på att huden växer fortare än vad resten av kroppen gör, men när hon föds kommer hon att vara välfylld .
Lilla Ärtan väger nu 680 gram och är 29 cm lång från huvud till tårna.

Vecka 22 2010-04-12 – 2010-04-18

Denna vecka så har livmodern flyttat upp ungefär ett par cm ovanför naveln. Men magen är inte det enda som kan växa på en gravid kvinna – visste ni att fötterna kan växa mellan en halv och en hel skostorlek? En av orsakerna kallas ödem, dvs svullna fötter, men den gravida kvinnokroppen utsöndrar även ett hormon som kallas relaxin, vars huvudsakliga (fasen vad jag låter som om jag sitter inne med en massa fackkunskaper idag, hehe) uppgift är att lossa på ligamenten i bäckenet (foglossning) även löser upp ligamenten mellan övriga ben i kroppen, och får alltså fötternas ben att glida isär lite, vilket alltså får foten att växa.
Ärtan har nu vuxit till storleken av en spaghetti squash, och är nu 20,32 cm lång mellan huvud och rumpa.

Vad är en spaghettisquash, undrar ni? Cucurbita pepo (latin), 魚翅瓜/鱼翅瓜 (kinesiska) är en variant av vintersquashen och när man kokar den så delas fruktköttet upp i spaghettiliknande fibrer, till skillnad från vanlig squash. Vikten är nu uppe i 450 gram!

Denna vecka har Lilla Ärtan gjort ytterligare framsteg och har nu utveckalt känselsinnet, och greppfunktionen i händerna är nu utvecklad, vilket innebär att hon kan rycka i navelsträngen med jämna mellanrum (ska bli intressant att se om Louise börjar bete sig som en marionettdocka snart). Synsinnet är också utvecklat till den grad att hon kan skilja på ljus och mörker om man lyser med en ficklampa på magen. Ögonlocken och ögonbrynen har nu utvecklats och hade vi haft en kamera i magen hade man sett att Lilla ärtan har fått hår på huvudet, hår som i detta stadium är vitt, då det helt saknar pigment.

En viktig utvecklingspunkt har också passerat! Lilla ärtans lungor är nu så pass utvecklade att om hon mot förmodan skulle födas för tidigt så finns det alltså chans för henne att överleva utanför livmodern från och med nu.

Vecka 21 2010-04-05 – 2010-04-11

Denna vecka är Lilla Ärtan stor som en stor banan, eller en ölflaska, ca 17,78 cm mellan huvud och rumpa (26,7 cm mellan fot och huvud och väger ca 310 gram. Hon sväljer flera milliliter fostervätska varje dag – inte bara för näring och vätsketillförsel, utan för att träna på att svälja och att smälta maten. Man får tänka på att det Louise äter sätter krydda på fostervattnet! Kryddig mat ena dagen och söta morötter en annan dag. Och det är smaker som sätter sig på minnet, då forskare slagit fast att barn som utsatts för viss mat under graviditeten var mer benägna att äta samma mat när det börjat äta fast föda. (Det innebär att Lilla Ärtan kommer att älska pappa Jonas smaskiga köttfärssås). Så nu har Louise fått för sig att hon ska äta mycket broccoli…
Om ni undrar varför datumen inte stämmer i rubrikerna så beror det på att den beräknade förlossningen flyttats fram från den 19/8 till den 23/8, men jag orkar inte ändra i alla rubriker…
Lilla Ärtan har fortfarande ganska gott om plats i livmodern att snurra runt i, och det är en hel del magdans som pågår inne i Louise mage, framförallt när hon ligger ner eller sitter stilla en stund. Trots detta så sover hon mellan 12 och 14 timmar per dygn.

Vecka 20 2010-03-25 - 2010-03-31

Nu har vi kommit halvvägs i graviditeten och allt går som det ska. Lilla Ärtan är stor som en Mango (16,51 cm lång och väger 280 g. Louise livmoder ligger nu under naveln, och har även den nått halvvägs på sin vandring. Eftersom vi nu vet att det blir en flicka så kan vi nu koncentrera oss på vad som händer i en flockkropp. Hennes (ärtans)livmoder är nu fullt utvecklad denna vecka och vaginalkanalen börjar utvecklas, vilket innebär att om en sisådär 25-30 år så kanske hon är där vi är nu. Det finns även små primitiva ägg i hennes små äggstockar, 7000000 av dem för att vara exakt, men då hon föds kommer det "bara" finnas 2 miljoner.

Hur mäter man längden på ett foster, undrar en del. Det är ju olika mått i alla böcker. När barnet föds mäter man från huvudet till foten. Men på foster mäter man från huvud till rumpan. Så från huvud till rumpa så är hon nu 16,51 cm och 25,65 cm från huvud till tårna. 10 cm långa ben!

Nog med fakta:
Lilla Ärtan är en livlig krabat utom när pappa Jonas försöker känna på magen. Enligt Louise så sprattlar hon på bra, speciellt när Louise lägger sig i sängen.
I helgen ska vi hämta bilbarnstolen vi ska få från Jonas syster, och vagnställningen till samma stol som vi köpte på tradera av en familj i Linköping. Smidigt att kunna ha kvar bebisen i bilbarnstolen när man ska ut kortare turer till affären och liknande.

Vecka 19 2010-03-19 – 2010-03-24

Lilla ärtan är numera en actionfigur som kan göra Matrixliknande rörelser där inne i universumet som kallas Louise denna vecka. Proportionsmässigt sett är nu armar och ben färdiga, neuronerna har nu kopplat mellan hjärnan och musklerna och benen i kroppen hårdnar nu så att de kallas ben. Alla dessa uppgraderingar bidrar till att lilla Ärtan nu har mer kontroll över sina rörelser, vilket kan förklara sparkarna, stretchningarna och kroppssurfningen som börjar kännas nu. (Louise kände hur Ärtan gjorde en volt häromdagen, och den 24/3 kände Jonas hur Lilla Ärtan rörde sig inne i Louise mage för första gången!

Vad hände mer denna vecka? Jo, lilla Ärtans kropp har fått ett lager med ost-lack. Det är en skyddande substans som kallas vernix caseosa (vernix betyder lack på latin och caseosa betyder ost på samma språk) och täcker nu lilla Ärtans hud. Det är fett och vitt och består av languo (fosterhår), olja från Ärtans körtlar och döda hudceller. Denna vaxiga ”ost” låter kanske inte så läckert eller aptitligt men faktum är att den skyddar Ärtans kropp från fostervattnet. Om inte så hade Ärtans kropp sett ut som pappa Jonas efter ett varmt bad när hon föds. Tänk er då hur kroppen hade sett ut efter ett 9 månader långt bad. En del barn – speciellt prematura barn föds täckta med denna ”ost”. Så en del föräldrar får se sitt barns första antirynkkräm.

Jonas har denna vecka bestämt sig för att gå ner i vikt i takt med att Louise går upp. Sen får vi se hur han lyckas...
Ärtan fortsätter ha hicka med jämna mellanrum, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att hon dricker fostervätska som hon även kissar i.
Denna vecka är Ärtan stor som en Mango, är 15,4 cm lång och väger 230 gram.

Möte med vår lilla dotter 2010-03-18 :)

Ja, så var vi då på ultraljud på Helsingborgs BB idag. Det var en trevlig barnmorska som tog emot oss. Vi var 30 minuter för tidigt, men de som hade tid före oss kom inte i tid så vi fick komma in direkt. Det var lika häftigt som när vi var på ultraljudet i vecka 12 i Malmö att se bebisen på tv-skärmen. Men denna gången fick vi se henne i 3D! Vi fick se hennes lilla ansikte på bild. Helt sjukt. Och ja, det är en liten tjej som ligger och sprattlar piggt i Louise mage. Det har vi idag fått bekräftat, vi har hela tiden känt på oss att det är en tjej. Så nu vet vi vad jag gör om sisådär 14 år när intresset för otäcka pojkar börjar vakna. Då står pappa Jonas med hagelgeväret i högsta hugg, eller lightsabern :-) Har en rolig bild apropå det:



Men jag antar att ni vill se vårt lilla underverk?
Varsågoda:





Visst är hon söt?

Allt såg jättebra ut enligt barnmorskan. Det är en pigg liten krabat som växer enligt kurvan.

Så nu vet ni att det är rosa Darth Vader- och AC/DC-bodys som gäller! :)

Vecka 18 2010-03-11 – 2010-03-17

Denna vecka väger lilla ärtan lika mycket som ett kycklingbröst utan ben, alltså 140 gram, och är stor som en sötpotatis, 13,97 cm från huvudet till rumpan.

Myelinskidorna i lilla Ärtans nervsystem har börjat bildas, det är det ämne som snabbar på nervimpulserna (googla om du vill veta mer, orkar inte förklara). I hjärnan så mognar sinnena för känsel, hörsel, lukt, syn och smak. Och apropå hörsel: nu kan lilla ärtan höra när Louise hickar och andra kroppsegna ljud som vi inte nämner här i bloggen.

Nu på torsdag ska vi på ultraljud och då kan man se om det blir en flicka eller pojke. Benen i den lilla kroppen börjar nu hårdna, största effekten av detta är att just hörselbenen hårdnar, vilket som tidigare nämnts medför att lilla Ärtan nu kan höra hjärtslag, rapar, fisar och hickningar.

Lilla Ärtan kan nu även svälja och sväljer nu fostervatten varje dag – lite äckligt... Lilla Ärtan kan även göra mer medvetna rörelser nu, som att suga på tummen och mamman kan i denna vecka känna hur fostret rör på sig, något Louise faktiskt gjorde häromdagen. Hon kände hur något snurrade runt i magen. Jag sa att det troligen bara är en Alien. Men det kan ha varit lilla Ärtan.

Om nu kvinnor äter för två så är det mannens plikt att dricka för två. Louise anser dock att jag inte bör dricka för henne, så jag kontrade med att egentligen borde jag dricka för tre personer, men att jag kan tänka mig att kompromissa till att bara dricka för två. Sen slutade den diskussionen... Återkommer på torsdag med tankar och kommentarer kring ultraljudet vi ska på då.

Tack för titten!

Vecka 17 2010-03-04 – 2010-03-10

Hur stor är Lilla Ärtan denna vecka? Jo, ca 12,7 cm lång och väger ca 140 g. Babyfettet har nu börjat bildas, och när Lilla ärtan föds kommer 2/3 av hans/hennes vikt bestå av babyfett. Lilla Ärtan hör Louise hjärtslag vid det här laget och med största sannolikhet Louise sjunga i duschen, faktum är att höga ljud som dörrklockor och hundskall skrämmer Lilla Ärtan (och vänjer henne/honom också vid sådana ljud) och en bebis som är van att höra hundskall t.ex kommer att kunna sova lugnt om familjens hund håller på att gorma. Nu har vi ingen hund, men övrig släkt har ju sammanlagt 4 hundar så...
Ögonen har nu börjat göra små sida-till-sidarörelser och kan även urskilja ljus, även om ögonlocken fortfarande är stängda. Sug-och-sväljreflexerna är nu i vässningsstadiet, barnet övar redan på att suga tutte. :-) Fasen, snart får man konkurrens där...
Om ca en vecka kommer fingeravtrycken vara färdiga. Dessa kommer att vara livet ut, och ingen annan människa har likadana.
Nästa vecka ska vi på ultraljud igen, denna gång i Landstingets regi. Vi får dock betala om vi vill ha papperskopior på det. Är fortfarande sur över att vi fick söka privat CUB-test. Alla andra vi känner har blivit erbjudna det gratis.
Enligt litteraturen så ska Louise nu kunna gå bärsärkargång på bufférestaurangerna och käka en familjepizza helt själv. Har dock inte märkt dessa monstruösa frosserier än hos min lilla fru. Å andra sidan ser jag ju henne inte äta dagtid eller när jag jobbar. Hon kanske passar på då? :)

Vecka 16 2010-02-25 – 2010-03-03

Tja, vad har hänt denna vecka då?
Små ben i lilla Ärtans öron har bildats, vilket gör det troligt att han/hon hör Louise när hon sjunger i duschen. Studier har ju visat att om man spelar musik så känner barnet igen det när det fötts, så det blir mycket hårdrock framöver. Och Mozart, för barn som hört Mozart under graviditeten blir smarta barn.
Ryggraden har blivit starkare, så lilla Ärtan kan göra sträckövningar. Ögonbryn och ögonlock har bildats, men det finns ännu inget babyfett. Faktum är att skinnet är genomskinligt. Så om man kör upp en ficklampa i livmodern så ser man blodkärlen under skinnet. :-)

I helgen ska pappa Jonas åka till Göteborg och klä ut sig till Biker Scout tillsammans med polarna i Nordic garrison på Svenska Film och Sci-Fimässan. Är ni i Göteborg så kom gärna dit. http://www.scifiworld.nu

Vecka 15 2010-02-18 - 2010-02-24

Nu har äntligen Louise illamående börjat ge sig. Igår satt hon uppe och kollade på OS till kl 22:45. Rekord! Hon blev dock så pass chockad av Anja Pärsons vurpa att hon gick och la sig. Eller så blev hon trött... Jag passade på att byta kanal. Pappa Jonas är nämligen mer intresserad av 2 ½ män än OS. :-)
Enligt litteraturen jag läst så håller lilla ärtan på med diverse akrobatiska övningar inne i Louise nu. Och öronen sitter nu på plats (de brukade sitta i nacken) och ögonen flyttar sig nu från sidorna av huvudet till mitten av ansiktet.
Lilla ärtan är nu 10,2 cm. Alltså ungefär lika lång som en Marlboro-cigarett :-)

Vecka 14 2010-02-11 - 2010-02-17

Idag fick vi svar på ultraljudet via mail. Risken för att det skulle vara Downs syndrom ligger på 1:6732 så det kallar jag obefintligt. :-)
Denna veckas största förändring på lilla Ärtan ör att både ögonbryn och hår på huvudet börjar växa. Huden börjar också tjockna, vilket kan vara bra när barnet föds om ca 26 veckor. Lilla Ärtan är nu ca 7,62 cm lång och väger 42,5 g.

Vecka 13 2010-02-04 – 2010-02-10

Idag har vi varit på ultraljud i Malmö. Louise fick lägga sig på en brits och på en stor 42” platt-tv på väggen syntes vår lilla Ärta på bild. Både Louise och jag blev alldeles hänförda när vi såg det lilla livet och när vi sen fick höra hjärtslagen var det inte långt till tårar. Där låg vårt lilla barn, med armar och ben, mage och huvud. Och det var kärlek vid första ögonkastet. NUPP-testet som ultraljudet heter var perfekt. Och nu väntar vi på svar på blodproverna som ska komma inom en vecka. Men det ser ljust ut.

Vecka 12 2010-01-28 - 2010-02-03

Nu är vi i slutet av den första trimestern, och Louise livmoder är nu lika stor som en grapefrukt, men det syns inget på utsidan ännu. Livmodern börjar nu flytta från bäckenbotten uppåt mot buken. Förhoppningsvis betyder detta slutet på Louise illamående, och hon tycker själv att det har lättat en aning. Hon har även fått ett nytt symptom, yrsel. Detta beror på progesteronhalterna i blodet.

Lilla ärtans kropp är nu så pass utvecklad att den nu endast kommer att växa till sig. Nu kommer underhållsfasen, under vilken kroppens organ skall utvecklas färdigt och börja fungera. På tre veckor har Lilla ärtan vuxit tre gånger sin egen storlek – på utsidan. Det händer mycket inne i kroppen också. Mag och tarmmuskulaturen börjar nu röra på sig. Benmärgen har börjat producera vita blodceller, och Lilla ärtan har nu kissat inne i Louise mage för första gången :-)

På fredag ska vi till Malmö på ett så kallat KUB-test. Region Skåne måste vara det enda landstinget i södra Sverige som INTE erbjuder detta test till alla gravida. Man måste ha fyllt 33 år annars blir det nej. Vad är då ett KUB-test? Jo, det är ett ultraljud där man mäter rätningsvinkeln på ryggraden och så mäter man hormonnivåerna i Louise blod. Detta test ger ett svar som är 92% säkert när det gäller att diagnosticera om barnet har Downs syndrom. Vi håller tummarna för att det är ett friskt barn som växer i magen. Samtidigt är vi besvikna på att landstinget inte erbjuder detta. Alla vi känner som bor utanför Skåne har fått göra testet gratis och de har varit bra mycket under 33 år. Vi får betala 2500 kr, men vi anser att det är värt det för att kunna utesluta Downs Syndrom. Ber en bön...

Vecka 11 2010-01-21 -2010-01-27

Lilla ärtan växer nu fort. Huvudet är nu lika långt som resten av kroppen. Nu har hårsäckarna börjat bildas och tå- och fingernaglarna kommer att börja utvecklas denna vecka och i vecka 12 kommer de att börja växa. (Notering till mig själv: köp nagelsax för spädbarn).
Kroppen börjar nu räta på sig och bröstkorgen blir längre (låter som en yoga-övning…) Förutom att sträcka på kroppen kan nu Lilla Ärtan göra volter och kullerbyttor, och även om man inte kan se det ännu så har antingen testiklarna eller äggstockarna börjat att utvecklas. Lilla Ärtan är nu 3,81 cm lång, cirka. Ungefär som ett fikon.

2010-01-18

Idag var vi hos barnmorskan för första gången. Louise är för ung för att få göra fosterdiagnostik. Det skiljer 5 månader… Så nu får man be en bön att man får ett friskt barn. Mötet var bra. En trevlig barnmorska.

Vecka 10 2010-01-14 – 2010-01-20

Söndag 2010-01-18 Imorgon ska vi på vårt första möte med barnmorskan. Återkommer med vad som hände där…
Lilla Ärtan är nu stort som ett fikon, fast inte lika skrynkligt, trots att han/hon spenderar sin tid i vatten. 

Ben och brosk formas nu och början till lederna bildas. Armarna har redan armbågar och kan böjas. Det som kommer att bli tänder när barnet är runt 6 månader börjar bildas nu. Njurarna har börjat producera urin, om det är en pojke har kroppen redan börjat producera testosteron. Lilla ärtan är nu runt 3 cm lång.

Louise och jag har haft ytterligare en diskussion om när vi ska avslöja lilla ärtans existens. Tyvärr kom vi inte fram till något denna gång heller. Jag har dock inte lyckats hålla truten utan avslöjat det hela för en kollega och två goda vänner, som jag vet kan behålla en hemlis. Louise vet inte om det bara. När vi nu bestämmer oss för att berätta nyheten så kommer vi troligen att skicka varsin DVD med en liten film till våra föräldrar och sedan lägga ut samma film på youtube eller liknande sajt. Filmen är färdig.

Vecka 9 2010-01-07 – 2010-01-13

Louise har nu verkligen problem med illamående och kräkningar. Idag är det söndag den 10 januari och Louise har kräkts hela dagen, och inte fått behålla vare sig mat eller vätska sedan igår. Jag fick ringa sjukvårdsupplysningen för att få råd om vad vi ska göra för vi har inte fått tid hos barnmorskemottagningen förrän den 18 januari. Vi fick rådet att ringa dit i morgon bitti och berätta att hon har akuta besvär. Mycket mer hjälp kan vi inte få ikväll.

Vi har inte berättat för någon ännu om graviditeten, och det är både på gott och ont, kanske. Hade vi berättat för våra föräldrar i alla fall så kunde vi ju få stöd och råd från dem i alla fall. Jag skulle i alla fall må bra av att få prata med någon om graviditeten, för i nuläget så kan Louise bara koncentrera sig på sig själv, vilket är fullt förståeligt. Men jag mår också dåligt av att hon mår illa, samtidigt som jag är jätteglad över att bli pappa. Men just nu känns det ensamt.

Nåväl, nog om det. Hur står det till med Lilla Ärtan då? Hon har nu (jag kallar Ärtan för hon, man säger ju hon om Människan också) börjat tillverka skelettets ben, och så har ögonlocken börjat formas så det ser ut som hon blundar. Även musklerna har börjat utvecklas och hon kan eventuellt göra små rörelser redan. Hon har dessutom tagit sin första examen! Hon kan nu titulera sig foster. Embryo-tiden är nu över. GRATTIS!!! Nu kommer hon att kallas foster tills hon föds. Då kallas hon för bebis eller sketboll. Sketboll är vår goda vän Annelis utomordentliga benämning på en bebis/barn. De är ju runda och de bajsar =sketboll. Hjärtat har nu utvecklats så mycket att det är möjligt att höra hjärtslagen med ultraljud. Lilla Ärtan är nu ca 2,54 cm lång, ungefär som en ölkapsyl

Vecka 8 2009-12-31 – 2010-01-10

Nu har Lilla Ärtan utvecklat små fingrar och tår. De inre könsorganen (äggstockar eller testiklar) har börjat utvecklas, även om könet bestämdes redan vid befruktningen. I slutet av denna vecka kan lilla Ärtan ha börjat röra sig. Och från att ha varit stor som en liten ärta är Lilla Ärtan nu stor som ett smultron. Lite svårt att säga exakt dock, men man brukar säga att barnet växer 1 mm per dag, men det är inte sagt att det är på längden hela tiden, utan tillväxten kan ske i armar, ryggen och övriga delar av kroppen. Ärtan ser mer och mer ut som en människa, och mindre ut som en reptil :-).

Hade vi kunnat ta en närmare titt nu så hade vi sett en överläpp, näsan börjar puta ut och små, väldigt tunna ögonlock. Lilla Ärtans fingrar och tår delar på sig nu, från att ha suttit ihop, så nu kan vi verkligen applådera!
Tillvaron är spännande för Lilla Ärtan också, då det lilla hjärtat slår 150 slag per minut. Det är dubbelt så fort som en normal vuxen människas hjärtrytm.

Vecka 7 Julafton 2009-12-24

God jul! Louise och Lilla Ärtan är i Linköping hos mormor och morfar och Jonas är hos farmor i Värnamo. De vet inte om att de ska bli farmor, mormor och morfar ännu. Bara Louise och Jonas vet. Och vi myser av att tänka på att vi vet nåt som INGEN annan vet.
Lilla Ärtan är nu 10.000 gånger större än vid befruktningen för ungefär en månad sedan.
Största tillväxten denna vecka är lilla Ärtans huvud, det är ju mycket smarthet som ska lagras där, och hjärncellerna ökar med 100 celler per minut. Inte dåligt! Denna veckan börjar även början till armar och ben växa, men de ser ännu mest ut som små paddlar. Munnen och tungan formas också i vecka 5, och fastän lilla Ärtan bara är en månad så har hon/han redan utvecklat tre par njurar! De som finns där nu är de permanenta och de är redan redo att börja med kroppens avfallshantering. I vecka 7 börjar lilla Ärtan producera urin, men lyckligtvis behövs ingen blöja ännu. Under tiden barnet växer och mognar kommer mycket av den utsöndrade urinen i fostervattnet sväljas av bebisen för att sedan utsöndras på nytt i en ständig cykel (ja, lilla Ärtan kissar inne i Louise och dricker sitt eget kiss). :-) Under vecka 7 så utvecklas hjärtat och börjar slå, även om det för närvarande sitter utanpå kroppen, man ser antydan till armar och ben, men inga fingrar. Öronen börjar ta form, men det är för tidigt för att Ärtan ska kunna höra något. Och vad finns det att höra? Louise mage som kurrar? :-)

2009-12-20 ”Jonas, jag är gravid!”

Vi misstänkte att Louise var gravid, då hennes menstruation var 10 dagar sen, och hon brukar vara regelbunden. Jag fick ta och köpa ett ClearBlue Digitalt graviditetstest dagen före, för Louise var rädd att nån hon kände skulle se henne. Ingen tänker på att nån jag känner kunde ha sett oss.

Hur som helst så var vi ganska säkra på att Louise var gravid, och våra föraningar visade sig vara korrekta när Louise gjorde testet strax efter kl 9 på morgonen. Jag låg och sov och vaknade till av att Louise gick upp på toaletten och tänkte bara hon inte glömmer testet. Sen kom hon in i sovrummet och sa rätt ut, utan krusiduller: ”Jonas, jag är gravid!” Vi blev naturligt vis glada bägge två och låg och pratade i sängen en bra stund. Vi gick upp med jämna mellanrum för att se att testet verkligen visade positivt. Jag blev även mäkta stolt över att jag inte skjuter lösa skott, och kände mig extra manlig denna dagen, men det sa jag ju inte högt, men firade genom att ta en whisky på kvällen.

Nåväl, nu ska vi skriva lite om vad som hänt fram tills nu. Vi räknade ut att vi är i 6e veckan. Barnet, fostret, eller Lilla Ärtan som vi kallar henne/honom har växt ganska fort på dessa veckor, från en liten spermie och ett ägg till ett litet foster som nu är stort som en sockerärta, därav smeknamnet. Än så länge ser lilla Ärtan mest ut som ett litet veck med en bula på. Men redan nu så har käkarna, kinderna och hakan börjat utvecklats. Till och med hörselgångarna är under konstruktion. Små bulor i ansiktet kommer att bli ögon och näsa om ett par veckor. Andra organ som utvecklas denna vecka är njurarna, levern och lungorna. Navelsträngen är under utveckling nu och lilla Ärtan är snart 3,5 mm lång, ungefär lika lång som toppen på en tändsticka.

Min pappablogg!

Det är ju populärt att pappablogga nu förtiden, så varför ska inte jag göra det? Jag har skrivit "dagbok" sedan vi fick reda på att vi skulle ha barn men har inte publicerat det i bloggen förrän nu. Anledningen var helt enkelt att vi inte avslöjat för alla att vi ska ha barn i Augusti.

Så i den här bloggen så kommer jag att skriva lite om graviditeten, hur det känns att bli pappa och såna där saker. Naturligtvis med en gnutta humor.