Vecka 41 2010-08-23 - 2010-08-29

Ja, leveransdatumet är passerat, min långledighet är slut och min ångest för att hon ska födas när jag jobbar ökar för varje dag. Jag jobbar på fredag och måndag. Murphy's lag säger att hon kommer att födas under ett av mina arbetspass. Hade jag jobbat på kontor eller nån annan icke livsnödvändig verksamhet, hade det väl inte varit några problem, men det är inte lätt att få in en vikarie mitt i natten och jag tror knappast att man tillåter en ambulans stå obemannad en halv natt. Å andra sidan: hur bra sjukvård kan jag ge om jag vet att min fru är på förlossningen? Får hoppas på snälla kollegor. Jag är ju inte den första som ska ha barn. Inte den sista heller, får jag hoppas :)
Så Louise föräldrar kommer ner i morgon och håller Louise sällskap medans jag jobbar. De kan även köra henne till förlossningen om hon skulle börja få för sig att föda fredag eller måndag. Sen får man ju hoppas att jag hinner dit i tid. Nog om det.

Forskare tror att bebisar sänder ut ett hormon till livmodern när det är dags att födas. Ungefär som: "Hallå, släpp ut mig!"Under förlossningen kommer Lilla Ärtan att producera mer stresshormon än hon nånsin kommer att göra under hela sin livstid, (och jag trodde att jag var stressad nu). Men dessa hormoner kommer faktiskt att hjälpa henne att anpassa sig till världen utanför livmodern och ser till att alla hennes överlevnadsinstinkter sätter in.

Ett annat stort jobb för Lilla Ärtan är att ta sitt första andetag när hon kommer ut. Faktum är att det första andetaget kräver mer ansträngning och energi än något av hennes andetag under hela hennes liv kommer att kräva. Det beror på att de små luftsäckarna behöver blåsas upp för första gången så att de expanderar och kan klara av sitt jobb - bestående av en livstids andning.

Nåja. Hon kanske kommer inatt? Håll tummarna!

Vad har hänt annars under veckan då? Jo, vi har fått vår nya TV och nya soffa. Just nu försöker jag sälja två av mina gamla elgitarrer, men de som hört av sig hittills har bara varit lurendrejare.

Nu ska jag dricka färdigt mitt te.

Vecka 39 2010-08-09 – 2010-08-15

Nu räknar vi ner ordentligt! Fortfarande inga större tecken på en nära förlossning mer än lite förvärkar. Louise tycker magen är tung och idag trodde hon att lilla Ärtan var sur på henne, eftersom hon inte rörde på sig eller att hon låg och tryckte på blåsan. I morgon är vi i vecka 40 och då ska Louise på kontroll igen. Lilla Ärtan är nu mellan 48 cm och 56 cm och väger ca 3,18 kilo.
Det blir ett lite kortare inlägg denna veckan, då det inte hänt så mycket sedan förra. Jag jobbar ett pass till, sen är jag ledig i 10 dagar och vi hoppas att hon kommer då. Sen när hon kommit ut är jag pappaledig i 10 arbetspass, vilket ger mig en hel månad i praktiken. Och det ska bli skönt att kunna vara hemma så mycket. På ett sätt är det ju bra att jag jobbar dygn för då får jag ju vara hemma desto mer mellan arbetspassen. Jaja, nu ska jag gå och lägga mig. Jobbar ju imorrn.

Vecka 38 2010-08-02 – 2010-08-08

Knappt två veckor kvar, om nu Lilla Ärtan inte bestämmer sig för att stanna ytterligare en månad… Louise kropp som hittills varit en bebismaskin, börjar nu även bli en förlossningsmaskin. Och Ärtan börjar bli en bajsmaskin. Babypälsen och den där osten jag pratade om för några veckor sedan trillar fortfarande av och ut i fostervattnet, som Lilla Ärtan sväljer och andas in. Trevligt va? Och vad händer med saker man sväljer? Jo, de går ut i tarmsystemet och bildar bajs. Fast bebisbajs heter inte bajs, det heter meconium, så nu vet ni vad som egentligen finns i det första blöjbytet, bebispäls och bebisost!
Lilla Ärtans lungor fortsätter att utveklas för fullt allt eftersom mer surfaktant bildas. Det är ett ämne som håller ytspänningen i lungorna och som hindrar dem från att klibba ihop när hon börjar andas.
Som nån sa i Star Wars: This battlestation is soon fully operational! Hehe…
Louise har haft lite förvärkar nu I ett par dar, men det kan ju hålla på I ett par veckor. Ingen slempropp än, ingen vattenavgång eller nåt sånt heller. Det sätter garanterat igång när jag jobbar ett pass och står på ett stillestånd i Kristianstad eller nåt annat på andra sidan Skåne… Murphy’s lag. Och jag vill ju bara med på förlossningen. Måste ju be barnmorskan om en bullfitta! Har en jädrans bra T-shirt nerpackad för ändamålet också.

Mobilen är laddad med telefonnummer till alla som ska ha reda på Lilla Ärtans ankomst i det första skedet får det. Övriga lär höra det i efterhand och läsa om det på Facebook. Ingen lär missa det i alla fall ;)

Förlossningsväskan är packad, bilbarnstolen är monterad, skötbordet är uppsatt. Vi väntar bara på att Lilla Ärtan ska behaga komma nu, för allt är färdigt. Eller det mesta, rättare sagt. Finns väl alltid nåt man glömt.

Lilla Ärtan väger ungefär som tre förpackningar med nektariner nu. Gå och testa när ni är i mataffären nästa gång!

Tja, nästa vecka är jag kanske pappa, och då börjar jag om på vecka 1, eller så får ni läsa om vecka 39.

Saluter!

Vecka 37 2010-07-26 - 2010-08-01

Tekniskt sett är vi fullgångna nu, vilket innebär att Louise kan föda vilken dag som helst nu. Frågan är bara när. En del tror att bebisen själv bestämmer när det är dags att stoppa huvet ut i luften men det hindrar ju inte barnmorskan att sia om det hela. Får se vad hon säger imorrn på kollen.

Lilla ärtan ökar nu i vikt varje dag. Vad är det då som hindrar Lilla Ärtan från att komma ut nu? Vi längtar så vi blir tokiga här ju. Hon övar! Simurerar andning genom att dra in och ut fostervatten, suger på tummen, blinkar och vippar från sida till sida. Ena dan känner man hennes lilla rumpa på ena sidan, nästa dag är den på den andra. Alla dessa egenskaper behövs för att hon ska klara av sitt nästa gig - att spela huvudrollen som nyfödd.

Faktaruta: När Ärtan föds kommer hennes huvud ha samma omkrets som höft, mage och axlar. Hon är nu 48 till 56 cm, och väger ca 2,95 kg.

Den berömda förlossningsväskan är packad. Vi följer barnmorskans råd istället för alla flashiga mammabloggar och föräldratidningar som vill att man ska packa som om man skulle flytta in... Det viktiga är att man har med sig blodgrupperingslappen och en bilbarnstol samt lite hygienartiklar och ombyte till mamman och Lilla Ärtan.
Resten kan man ju hämta...

Hur vi ska ta oss/Louise till förlossningen har vi planerat i en plan A och en B... I Plan A är jag hemma och kan köra henne till sjukhuset. I Plan B jobbar jag och hon får ta en taxi och hoppas att man hinner få in en avlösare åt mig i tid. Plan B är inte idealet eftersom det råder en märklig brist på vikarier i min branch. Enligt förra arbetsgivaren så var det ju en stor drös som stod i kö för att få jobba på ambulansen så om man inte accepterade den lön man blev erbjuden så var man lätt ersättbar. Undrar var alla de håller hus? Så vi hoppas att jag är ledig.

Vi har bestämt oss för vad hon ska heta. Ni har säkert sett namnet Ellen i nåt tidigare inlägg, men man ska ju ha flera namn, så kallade mellannamn. Vi håller dessa hemliga ett tag till (bortsett från ett par i hemligheten väl invigda vänner), men jag kan ju avslöja initialerna. Så hon kommer att heta Ellen L. M. C. Kempe
Nu kan ni gnugga era grå tills nästa inlägg :)

Åh! Höll på att glömma! Vi var på konsert med Alien i helgen i Kungsbacka. Originaluppsättningen från 1988 har återförenats för en turné och en ny singel som släpps i höst. Lilla Ärtan verkade gilla bandet för hon sparkade takten i magen. Och jag fick min gamla LP signerad backstage efteråt. Alla har hört en låt med Alien. Only One Woman! Den har ni hört! Inte en chans att ni kan ha missat den. Youtuba eller spotifaja om ni är tveksamma.

Nä nu har jag inte tid att ordbajsa mer idag. Får gå upp och säga godnatt till min gravida dam däruppe.

'jö!