Vad skönt det måste vara att vara liten och ovetande om omvärldens all skit!

Nu i helgen som var så var jag, Louise och Ellen tillsammans med våra goda vänner Sandins och ett stort gäng från Nordic Garrison uppe på Flatön och firade föreningens 10-årsjubileum. Vi var ca 40 medlemmar, supporters och barn från hela Norden som träffades för att ha trevligt. Men det var något som satte smolk i ögat på oss alla. När vi kom dit på fredagen var det någon som berättade att det varit ett bombdåd i Oslo. Vi följde nyheterna med spänning. Många medlemmar kommer ju från Oslo och alla hade inte kommit än. Senare visade sig att någon klätt ut sig till polis och höll på att skjuta ihjäl en massa ungdomar på en läger-ö. Vi satte ölen i halsen. Min dator var uppkopplad på mitt mobila bredband och vi läste alla med jämna mellanrum om vad som hände. Några norska medlemmar funderade på att åka hem, men beslutade sig för att stanna i alla fall och vi lyckades ha en trevlig helg ändå, men den här galningens dåd låg ändå hela tiden i bakgrunden och spökade. Det blir ju ännu mer personligt när man har vänner som drabbats. På lördagen höll vi alla en tyst minut då vi skulle inleda middagen, vilket uppskattades av alla.

Terrorister finns överallt och i alla möjliga skepnader, men den här snubben sjönk ju lägre än några andra och gick och massakrerade nästan 80 ungdomar. Det är ju för helvete BARN! Vem gör nåt sånt? Måste säga att jag är impad av den norska polisen som inte sköt aset på fläcken. Själv hade jag nog inte haft samma kontroll på avtryckarfingret. Men det är bra att svinet greps vid liv och kan ställas inför rätta. Läste att man i Norge inte har livstidsstraff utan förvaring utan tidsgräns. Hoppas att han döms till det och att man slänger bort nyckeln. Det är ändå ett milt straff i sammanhanget.

Ellen var naturligtvis olyckligt ovetande om vad som hände på Utøya. Hon är ju för liten för att veta vad ondska är. Hon var en solstråle hela helgen och verkade som stämningshöjare för alla som var där. Alla skrattade t.ex. gott när hon fick en tom ölflaska i plast (ursköljd, naturligtvis) och satt och lekte med den, och blev jättearg när hon tappade den. Ser nog rätt kul ut på bild... Men favoritleksakerna nyckelknippan och råttan från IKEA var ändå bäst. Och nappflaskan med vatten fick fyllas på flera gånger.

Vi var på bröllop förra året precis i närheten av Utøya. Känns mycket märkligt att en sådan vacker plats plötsligt kan förvandlas till en skräckscen

Mitt i allt elände så läste vi högst upp på aftonbladets första sida att Amy Winehouse var död. Helt plötsligt tog Sveriges största tidning paus i rapporterandet från tragedin i Norge och slår upp ännu större rubriker om att Amy Winehouse dött. Som om det var en oväntad överraskning. Kanske värt en notis i nöjesbilagan, men som jätterublik högst upp på förstasidan mitt under pågående terrorangrepp i vårt grannland? Jag har nu raderat aftonbladet som favorit i min webläsare. Amy Winehouse var en knarkare som själv valt sin livsstil, ingen är förvånad över hennes av pinnen trillande. Det var ju bara en tidsfråga innan det skulle hända. Först tyckte jag att det stod Amy Diamond... Blev inte särskilt överraskad över det heller. Hon är ju som en Carola på speed. Big deal på det stora hela...

Jobbade mitt näst sista dygnspass igår innan semestern börjar. Vi körde naturligtvis hela dagen och natten och jag var helt död i morse när jag gick av skiftet. När jag kommer hem så möts jag av en leende Ellen och allt är bra igen. Det är verkligen en go unge vi har. När hon ler kan ingen vara ledsen för tillfället, hur jävlig världen än är utanför dörren. :)

2011-07-13 Förflyttning rullning sidledes!

Ellen har hittat ett nytt sätt att förflytta sig på. Hon rullar åt sidan. Kryper gör hon, men baklänges. Hon har fart också. Flera meter på ett par sekunder. Så nu får man ha koll på sladdar och annat som hänger ner, annars ryker datorer och telefoner i golvet. Hon har även börjat hälsa på folk (mig och Louise) genom att sträcka fram handen och hälsa ordentligt.

Jag tror hon blir en teknisk liten flicka. Hon spelar trummor för fullt på pappas iPad. Och programmen "Talking Tom Cat 2" och "Talking Ben the dog" är solklara favoriter. De är helgalna program. Hon kan sitta och titta på dessa figurer hur länge som helst. Även om de inte gör nåt speciellt. Och inte undra på det. De är ju helsköna figurer.

Min axel har börjat spöka igen, och det känns även när jag ska lyfta lätta saker som lilla Ellen, vrida på ratten och till och med att lyfta en tekanna gör jävulskt ont. Tänk då hur det känns när man ska lyfta patienter och bårar... Inget roligt, men vad gör man? Biter ihop och ställer upp för företaget. Tills man rasar...

Denna helg var vi hos Sandinklanen i deras fina stuga utanför Kungsbacka. Det stället blir bara finare och finare för varje gång man är där. Nu håller de på att lyfta innertaket och bygger ett sovloft där den gamla vinden var. Så det blir en helt ny stuga, men de behåller ändå känslan som fanns där innan. Vi (jag, Janne och Jocke) var inne i Göteborg på lördagen och troopade med Nordic Garrison på Science-Fictionbokhandelns 10-årsjubileum på lördagen och sedan var vi i Varberg på kvällen på nattklubben Socitén och troopade. De hade star warstema. Dvs de visade bilder på en stormtrooperhjälm när vi mimade till Stormtrooper yes I am på scen kl 01:30. Innan dess hade vi minglat i dräkt i ett par timmar. Janne blev dock misshandlad av ett fyllesvin som tyckte det var helt okej att med full kraft boxa honom i ryggen över revbenen. Ingen hänsyn tas att dräkten kostar en sisådär 40 laxar. Så efter det gick vi upp i logen och höll oss där tills det var dags att gå upp på scen.
De fulla damerna på stället var mycket mer angenäma att umgås med. De ville bara kramas, pussas, och råhångla. Brudar tänder på män i uniform, helt enkelt, speciellt män i mystiska hjälmar. Hehe...

Nä, nu ska jag till tandhygienisten!

Tjoflöjt!