Vad skönt det måste vara att vara liten och ovetande om omvärldens all skit!

Nu i helgen som var så var jag, Louise och Ellen tillsammans med våra goda vänner Sandins och ett stort gäng från Nordic Garrison uppe på Flatön och firade föreningens 10-årsjubileum. Vi var ca 40 medlemmar, supporters och barn från hela Norden som träffades för att ha trevligt. Men det var något som satte smolk i ögat på oss alla. När vi kom dit på fredagen var det någon som berättade att det varit ett bombdåd i Oslo. Vi följde nyheterna med spänning. Många medlemmar kommer ju från Oslo och alla hade inte kommit än. Senare visade sig att någon klätt ut sig till polis och höll på att skjuta ihjäl en massa ungdomar på en läger-ö. Vi satte ölen i halsen. Min dator var uppkopplad på mitt mobila bredband och vi läste alla med jämna mellanrum om vad som hände. Några norska medlemmar funderade på att åka hem, men beslutade sig för att stanna i alla fall och vi lyckades ha en trevlig helg ändå, men den här galningens dåd låg ändå hela tiden i bakgrunden och spökade. Det blir ju ännu mer personligt när man har vänner som drabbats. På lördagen höll vi alla en tyst minut då vi skulle inleda middagen, vilket uppskattades av alla.

Terrorister finns överallt och i alla möjliga skepnader, men den här snubben sjönk ju lägre än några andra och gick och massakrerade nästan 80 ungdomar. Det är ju för helvete BARN! Vem gör nåt sånt? Måste säga att jag är impad av den norska polisen som inte sköt aset på fläcken. Själv hade jag nog inte haft samma kontroll på avtryckarfingret. Men det är bra att svinet greps vid liv och kan ställas inför rätta. Läste att man i Norge inte har livstidsstraff utan förvaring utan tidsgräns. Hoppas att han döms till det och att man slänger bort nyckeln. Det är ändå ett milt straff i sammanhanget.

Ellen var naturligtvis olyckligt ovetande om vad som hände på Utøya. Hon är ju för liten för att veta vad ondska är. Hon var en solstråle hela helgen och verkade som stämningshöjare för alla som var där. Alla skrattade t.ex. gott när hon fick en tom ölflaska i plast (ursköljd, naturligtvis) och satt och lekte med den, och blev jättearg när hon tappade den. Ser nog rätt kul ut på bild... Men favoritleksakerna nyckelknippan och råttan från IKEA var ändå bäst. Och nappflaskan med vatten fick fyllas på flera gånger.

Vi var på bröllop förra året precis i närheten av Utøya. Känns mycket märkligt att en sådan vacker plats plötsligt kan förvandlas till en skräckscen

Mitt i allt elände så läste vi högst upp på aftonbladets första sida att Amy Winehouse var död. Helt plötsligt tog Sveriges största tidning paus i rapporterandet från tragedin i Norge och slår upp ännu större rubriker om att Amy Winehouse dött. Som om det var en oväntad överraskning. Kanske värt en notis i nöjesbilagan, men som jätterublik högst upp på förstasidan mitt under pågående terrorangrepp i vårt grannland? Jag har nu raderat aftonbladet som favorit i min webläsare. Amy Winehouse var en knarkare som själv valt sin livsstil, ingen är förvånad över hennes av pinnen trillande. Det var ju bara en tidsfråga innan det skulle hända. Först tyckte jag att det stod Amy Diamond... Blev inte särskilt överraskad över det heller. Hon är ju som en Carola på speed. Big deal på det stora hela...

Jobbade mitt näst sista dygnspass igår innan semestern börjar. Vi körde naturligtvis hela dagen och natten och jag var helt död i morse när jag gick av skiftet. När jag kommer hem så möts jag av en leende Ellen och allt är bra igen. Det är verkligen en go unge vi har. När hon ler kan ingen vara ledsen för tillfället, hur jävlig världen än är utanför dörren. :)