Ellen är nu 5 månader. Har inte skrivit mycket här på ett tag. Inte haft tid... Men Ellen mår bra, och växer som hon ska. Det är en liten glad krabat som sover hela nätterna och är vaken på dagarna, med undantag för eftermiddagsluren (som hon nog ärvt behovet av efter pappa, som gärna vilar lite på eftermiddagen i alla fall när han jobbar. Det är märkligt vad man ändrar uppfattning om saker och ting när man blir förälder. Där i spjälsängen ligger en liten tjej som man gladeligen skulle hoppa utför ett stup för eller stoppa en kula för. Man vill skydda henne från allt ont här i världen, för hon har inte en droppe ondska i sig. Hon vet inte vad en knarkare eller ett fyllesvin är... Hon vet inte vad krig är eller vad döden innebär. Hon har inte en aning om vad en terrorist är... Hon lever i en värld som består av mamma, pappa, familj och vänner... En värld där alla totalt älskar henne. Kan man ha det bättre? För övrigt tycker vi inte att tillvaron har ändrat sig så mycket. Bilen blir fortare fullastad nuförtiden...
Idag var vi på babysång i kyrkan här bredvid. Hon ville stå upp hela tiden. Prästen var dock hes och ordinarie allsångsledare var sjuk så det fanns inga sångpapper. Sjukt vad nya barnsånger det finns. När jag var liten så var det de klassiska barnsångerna som Imse vimse spindel, bäbä vita lamm, ekorren satt i granen m.m. som gällde. Idag sjunger man om krokodiler som kör bil... Visserligen kör en del som krokodiler, hehe...
Nåja, när vi kom hem så testade vi hoppgungan vi fått av min syster. Det är en grunka man hänger i dörrkarmen och så kan hon sitta i en sele och hoppa. Och jädrar vad kul det var. Sen lade vi henne en stund på soffan och då snurrar hon nästan över på mage helt själv. Helt sjukt vad tiden går.
Förra helgen tog vi en spontantripp till familjen Sandins sommarstuga utanför Kungsbacka. Det är lika fint på vintern som på sommaren. Sjön hade tjock is man kunde gå på och vi hade en jättetrevlig kväll.
Vad har hänt mer? Jo, jag har köpt 4-dagarsbiljett till Sweden Rock Festival i sommar. Jädrar vilka band som är bokade. Ozzy, Judas Priest (som upplöses efteråt), Whitesnake, Houston...
Shit... Jag har gjort en kanonaffär idag! Köpte en dräkt från serien V som gick på 80-talet, ni vet den där med ödlorna. Sjukt bra pris. Vågar knappt tala om hur lite jag får ge för den :)
Nä, nu har jag dravlat färdigt för denna gång. Ska skärpa mig vad gäller frekvensen på inläggen här.
Dags att konkurrera med Alex Skjulman och kompani :-)
fredag 4 februari 2011
onsdag 6 oktober 2010
En totalt uppfuckad onsdag!
Den här dagen går nog till historien som en av de mest uppfuckade i mitt liv! Dagen började med att jag skulle besikta bilen. Knappade in adressen Kapellgatan 3 som jag skrev upp på GPSen och körde 1,5 mil rätt in i ett villa område. Inte fan låg det nån bilprovning där. Den ligger ju bara 2 km från oss... På Kastellgatan 3!
Så jag fick köra hela vägen tillbaka till Kastellgatan 3, men där låg fanimej ingen Bilprovning!!! Fick köra och leta tills jag hittade den ett par hundra meter framför utsatt adress och kom försent 4 minuter, och blev då inte insläppt. Jag morrade ett par väl valda ord på klingon och körde hem igen. Det var bara att sätta sig vid datorn och boka om. Nästa lediga tid var den 28/10. Jag får körförbud den 30/10...
Sen skulle jag till tandläkaren och prova ut en snarkskena. Glömde plånboken så frugan fick punga ut med 300 kr. Tandläkaren trodde inte att skenan kommer att fungera dock för jag snarkar inte med tungan. Jag är trång i utrymmet mellan näsan och svalget. DET HAR JAG SAGT HELA TIDEN!!!! Men läkarna säger att man opererar inte snarkningar. Har provat CPAP eller vad nu det heter och det medförde bara att jag höll på att drunkna i mitt eget dreggel. Så funkar inte detta får omvärlden leva med att jag snarkar, eller så får jag flytta till ett landsting där de utför snarkoperationer.
Lilla Ärtan har dock varit ett exemplariskt litet barn idag, som vanligt, och strålat med sitt goda humör här hemma och sovit hela tiden vi var på stan. Imorrn ska jag jobba så ikväll blir det till att turbomysa med henne i soffan till Bonde söker fru och sedan Iron Man 2. Det är jävligt jobbigt att vara borta ett helt dygn från lillan. Men sen är jag ledig i nästan en vecka, så jag får stå ut :)
Hej hopp, riksdagssnopp!
Så jag fick köra hela vägen tillbaka till Kastellgatan 3, men där låg fanimej ingen Bilprovning!!! Fick köra och leta tills jag hittade den ett par hundra meter framför utsatt adress och kom försent 4 minuter, och blev då inte insläppt. Jag morrade ett par väl valda ord på klingon och körde hem igen. Det var bara att sätta sig vid datorn och boka om. Nästa lediga tid var den 28/10. Jag får körförbud den 30/10...
Sen skulle jag till tandläkaren och prova ut en snarkskena. Glömde plånboken så frugan fick punga ut med 300 kr. Tandläkaren trodde inte att skenan kommer att fungera dock för jag snarkar inte med tungan. Jag är trång i utrymmet mellan näsan och svalget. DET HAR JAG SAGT HELA TIDEN!!!! Men läkarna säger att man opererar inte snarkningar. Har provat CPAP eller vad nu det heter och det medförde bara att jag höll på att drunkna i mitt eget dreggel. Så funkar inte detta får omvärlden leva med att jag snarkar, eller så får jag flytta till ett landsting där de utför snarkoperationer.
Lilla Ärtan har dock varit ett exemplariskt litet barn idag, som vanligt, och strålat med sitt goda humör här hemma och sovit hela tiden vi var på stan. Imorrn ska jag jobba så ikväll blir det till att turbomysa med henne i soffan till Bonde söker fru och sedan Iron Man 2. Det är jävligt jobbigt att vara borta ett helt dygn från lillan. Men sen är jag ledig i nästan en vecka, så jag får stå ut :)
Hej hopp, riksdagssnopp!
fredag 10 september 2010
Lilla Ärtan är född!
Ja, nu var det 13 dagar sedan vår lilla dotter föddes. det har varit så mycket att jag helt enkelt inte hunnit skriva här. Förlossningen gick bra, men var lite dramatisk.
Jag jobbade (naturligtvis) och Louise hade haft värkar hela torsdagsnatten, men ville inte oroa mig eftersom jag skulle jobba. Nåväl. Efter en hel fredag med värkar ringde hon till förlossningen och fick komma in på koll vid 16-tiden. Då var det på gång, och hon fick välja om hon ville åka hem och vila eller stanna kvar. Hon valde att åka hem. Louise föräldrar var hos oss och hjälpte till. Kl 17:30 ringer Louise till mig och säger att jag nog bör försöka ta mig hemåt. Hon hade blivit tillsagd att åka in igen vid 20-tiden. Jag blev förstås helt nopprig och går ner och ger antagligen ett väldigt fånigt intryck på mina kollegor :) Ringer först SOS och ber dem att inte skicka ut oss på en stund så jag kunde få in en vikarie. Ringer därefter jourchefen, som inte svarar i telefon... Ringer då min stationschef som inte har jouren, men som ställer upp ändå och ringer in en vikarie, som dock inte kunde komma före 19, senast kl 20, men det gjorde ju inget. En bebis ramlar ju inte ut på en kvart :)
Ringer SOS och säger att jag blir avlöst kl 20. Blir då tillfrågad om vi kan tänka oss att ta en förtur i Ljungbyhed, vilket jag ser som en möjlighet att fördriva tiden.
Sagt och gjort. Vi tar hand om patienten och åker tillbaka till stationen där jag blir avlöst. Kör därefter in till förlossningen där Louise nu väntar med sin mamma. Får höra att Lilla Ärtan är pressad i pulsen, den ligger på 180 istället för under 160 och barnmorskan ger ett nervöst intryck. Hon säger hela tiden att hon ska prata med läkaren istället för att förklara vad som händer. Det gör en ju inte mindre nervig. Hon blev tack och lov avlöst av nattpersonalen som var helt fantastiska. Det var inte nån fara för Lilla Ärtans hälsa men man ville hålla koll på pulsen eftersom den var hög. Kl 23 fick de rispa hinnorna så vattnet gick. Hon hade bajsat. Det är ju inte så bra, men sällan farligt. Pulsen blev snabbt normal. Sen fick Louise lustgas och tyckte att JAG sluddrade och att det var för mycket kola i spriten. Ganska kul :)
När narkosläkaren kom in och skulle lägga epiduralbedövningen trodde hon först att läkaren var en av mina kompisar i Nordic Garrison och trodde att detta var ett skämt, så hon satt och knep med ögonen och fnissade hela tiden.
Därefter fick vi sova nån timme. Vid ett par tillfällen var personalen inne och kliade sig i huvudet. Man tog PH-prover ett par gånger från Ärtans huvud för att se om hon hade syrebrist, men allt var normalt. Jag kunde inte göra så mycket för Louise ville inte bli rörd, då hon tyckte att det kändes obehagligt när hon hade ont.
Kl 0530 satte förlossningsarbetet igång på allvar och Louise krystade för Kung och Fosterland, men lillan ville inte ut. Till slut när klockan var 7 så föreslog läkaren att man skulle ta ut henne med sugklocka men Louise ville försöka lite till. 07:30 så orkade hon knappt svara så då fick jag ta beslutet om att man skulle använda sugklockan. Och kl 07:41 den 28/8 2010 så föddes Ellen Leia Maria Christine Kempe. Personalen som nu var ny igen, men minst lika bra som nattpersonalen tog hand om Ellen och ventilerade henne en stund, samtidigt togs Louise om hand av barnmorskan. Efter en stund när lillan fått normal färg fick hon komma på Louise mage. Allt såg jättebra ut, och vi var nu föräldrar.
Efter det har vi gått i ett slags lyckorus. Det är ju världens sötaste lilla flicka som ligger och tittar på en. På bara en vecka syns det att ögonen fått mer skärpa.
Navelsträngen såg ut som en mördarsnigel innan den trillade av, men det gjorde den på 4 dagar.
Nä, nu har jag bluddrat färdigt för idag. Hoppas ni kan förstå nåt av vad jag skrivit :)
Jag jobbade (naturligtvis) och Louise hade haft värkar hela torsdagsnatten, men ville inte oroa mig eftersom jag skulle jobba. Nåväl. Efter en hel fredag med värkar ringde hon till förlossningen och fick komma in på koll vid 16-tiden. Då var det på gång, och hon fick välja om hon ville åka hem och vila eller stanna kvar. Hon valde att åka hem. Louise föräldrar var hos oss och hjälpte till. Kl 17:30 ringer Louise till mig och säger att jag nog bör försöka ta mig hemåt. Hon hade blivit tillsagd att åka in igen vid 20-tiden. Jag blev förstås helt nopprig och går ner och ger antagligen ett väldigt fånigt intryck på mina kollegor :) Ringer först SOS och ber dem att inte skicka ut oss på en stund så jag kunde få in en vikarie. Ringer därefter jourchefen, som inte svarar i telefon... Ringer då min stationschef som inte har jouren, men som ställer upp ändå och ringer in en vikarie, som dock inte kunde komma före 19, senast kl 20, men det gjorde ju inget. En bebis ramlar ju inte ut på en kvart :)
Ringer SOS och säger att jag blir avlöst kl 20. Blir då tillfrågad om vi kan tänka oss att ta en förtur i Ljungbyhed, vilket jag ser som en möjlighet att fördriva tiden.
Sagt och gjort. Vi tar hand om patienten och åker tillbaka till stationen där jag blir avlöst. Kör därefter in till förlossningen där Louise nu väntar med sin mamma. Får höra att Lilla Ärtan är pressad i pulsen, den ligger på 180 istället för under 160 och barnmorskan ger ett nervöst intryck. Hon säger hela tiden att hon ska prata med läkaren istället för att förklara vad som händer. Det gör en ju inte mindre nervig. Hon blev tack och lov avlöst av nattpersonalen som var helt fantastiska. Det var inte nån fara för Lilla Ärtans hälsa men man ville hålla koll på pulsen eftersom den var hög. Kl 23 fick de rispa hinnorna så vattnet gick. Hon hade bajsat. Det är ju inte så bra, men sällan farligt. Pulsen blev snabbt normal. Sen fick Louise lustgas och tyckte att JAG sluddrade och att det var för mycket kola i spriten. Ganska kul :)
När narkosläkaren kom in och skulle lägga epiduralbedövningen trodde hon först att läkaren var en av mina kompisar i Nordic Garrison och trodde att detta var ett skämt, så hon satt och knep med ögonen och fnissade hela tiden.
Därefter fick vi sova nån timme. Vid ett par tillfällen var personalen inne och kliade sig i huvudet. Man tog PH-prover ett par gånger från Ärtans huvud för att se om hon hade syrebrist, men allt var normalt. Jag kunde inte göra så mycket för Louise ville inte bli rörd, då hon tyckte att det kändes obehagligt när hon hade ont.
Kl 0530 satte förlossningsarbetet igång på allvar och Louise krystade för Kung och Fosterland, men lillan ville inte ut. Till slut när klockan var 7 så föreslog läkaren att man skulle ta ut henne med sugklocka men Louise ville försöka lite till. 07:30 så orkade hon knappt svara så då fick jag ta beslutet om att man skulle använda sugklockan. Och kl 07:41 den 28/8 2010 så föddes Ellen Leia Maria Christine Kempe. Personalen som nu var ny igen, men minst lika bra som nattpersonalen tog hand om Ellen och ventilerade henne en stund, samtidigt togs Louise om hand av barnmorskan. Efter en stund när lillan fått normal färg fick hon komma på Louise mage. Allt såg jättebra ut, och vi var nu föräldrar.
Efter det har vi gått i ett slags lyckorus. Det är ju världens sötaste lilla flicka som ligger och tittar på en. På bara en vecka syns det att ögonen fått mer skärpa.
Navelsträngen såg ut som en mördarsnigel innan den trillade av, men det gjorde den på 4 dagar.
Nä, nu har jag bluddrat färdigt för idag. Hoppas ni kan förstå nåt av vad jag skrivit :)
torsdag 26 augusti 2010
Vecka 41 2010-08-23 - 2010-08-29
Ja, leveransdatumet är passerat, min långledighet är slut och min ångest för att hon ska födas när jag jobbar ökar för varje dag. Jag jobbar på fredag och måndag. Murphy's lag säger att hon kommer att födas under ett av mina arbetspass. Hade jag jobbat på kontor eller nån annan icke livsnödvändig verksamhet, hade det väl inte varit några problem, men det är inte lätt att få in en vikarie mitt i natten och jag tror knappast att man tillåter en ambulans stå obemannad en halv natt. Å andra sidan: hur bra sjukvård kan jag ge om jag vet att min fru är på förlossningen? Får hoppas på snälla kollegor. Jag är ju inte den första som ska ha barn. Inte den sista heller, får jag hoppas :)
Så Louise föräldrar kommer ner i morgon och håller Louise sällskap medans jag jobbar. De kan även köra henne till förlossningen om hon skulle börja få för sig att föda fredag eller måndag. Sen får man ju hoppas att jag hinner dit i tid. Nog om det.
Forskare tror att bebisar sänder ut ett hormon till livmodern när det är dags att födas. Ungefär som: "Hallå, släpp ut mig!"Under förlossningen kommer Lilla Ärtan att producera mer stresshormon än hon nånsin kommer att göra under hela sin livstid, (och jag trodde att jag var stressad nu). Men dessa hormoner kommer faktiskt att hjälpa henne att anpassa sig till världen utanför livmodern och ser till att alla hennes överlevnadsinstinkter sätter in.
Ett annat stort jobb för Lilla Ärtan är att ta sitt första andetag när hon kommer ut. Faktum är att det första andetaget kräver mer ansträngning och energi än något av hennes andetag under hela hennes liv kommer att kräva. Det beror på att de små luftsäckarna behöver blåsas upp för första gången så att de expanderar och kan klara av sitt jobb - bestående av en livstids andning.
Nåja. Hon kanske kommer inatt? Håll tummarna!
Vad har hänt annars under veckan då? Jo, vi har fått vår nya TV och nya soffa. Just nu försöker jag sälja två av mina gamla elgitarrer, men de som hört av sig hittills har bara varit lurendrejare.
Nu ska jag dricka färdigt mitt te.
Så Louise föräldrar kommer ner i morgon och håller Louise sällskap medans jag jobbar. De kan även köra henne till förlossningen om hon skulle börja få för sig att föda fredag eller måndag. Sen får man ju hoppas att jag hinner dit i tid. Nog om det.
Forskare tror att bebisar sänder ut ett hormon till livmodern när det är dags att födas. Ungefär som: "Hallå, släpp ut mig!"Under förlossningen kommer Lilla Ärtan att producera mer stresshormon än hon nånsin kommer att göra under hela sin livstid, (och jag trodde att jag var stressad nu). Men dessa hormoner kommer faktiskt att hjälpa henne att anpassa sig till världen utanför livmodern och ser till att alla hennes överlevnadsinstinkter sätter in.
Ett annat stort jobb för Lilla Ärtan är att ta sitt första andetag när hon kommer ut. Faktum är att det första andetaget kräver mer ansträngning och energi än något av hennes andetag under hela hennes liv kommer att kräva. Det beror på att de små luftsäckarna behöver blåsas upp för första gången så att de expanderar och kan klara av sitt jobb - bestående av en livstids andning.
Nåja. Hon kanske kommer inatt? Håll tummarna!
Vad har hänt annars under veckan då? Jo, vi har fått vår nya TV och nya soffa. Just nu försöker jag sälja två av mina gamla elgitarrer, men de som hört av sig hittills har bara varit lurendrejare.
Nu ska jag dricka färdigt mitt te.
måndag 16 augusti 2010
Vecka 39 2010-08-09 – 2010-08-15
Nu räknar vi ner ordentligt! Fortfarande inga större tecken på en nära förlossning mer än lite förvärkar. Louise tycker magen är tung och idag trodde hon att lilla Ärtan var sur på henne, eftersom hon inte rörde på sig eller att hon låg och tryckte på blåsan. I morgon är vi i vecka 40 och då ska Louise på kontroll igen. Lilla Ärtan är nu mellan 48 cm och 56 cm och väger ca 3,18 kilo.
Det blir ett lite kortare inlägg denna veckan, då det inte hänt så mycket sedan förra. Jag jobbar ett pass till, sen är jag ledig i 10 dagar och vi hoppas att hon kommer då. Sen när hon kommit ut är jag pappaledig i 10 arbetspass, vilket ger mig en hel månad i praktiken. Och det ska bli skönt att kunna vara hemma så mycket. På ett sätt är det ju bra att jag jobbar dygn för då får jag ju vara hemma desto mer mellan arbetspassen. Jaja, nu ska jag gå och lägga mig. Jobbar ju imorrn.
Det blir ett lite kortare inlägg denna veckan, då det inte hänt så mycket sedan förra. Jag jobbar ett pass till, sen är jag ledig i 10 dagar och vi hoppas att hon kommer då. Sen när hon kommit ut är jag pappaledig i 10 arbetspass, vilket ger mig en hel månad i praktiken. Och det ska bli skönt att kunna vara hemma så mycket. På ett sätt är det ju bra att jag jobbar dygn för då får jag ju vara hemma desto mer mellan arbetspassen. Jaja, nu ska jag gå och lägga mig. Jobbar ju imorrn.
fredag 13 augusti 2010
Vecka 38 2010-08-02 – 2010-08-08
Knappt två veckor kvar, om nu Lilla Ärtan inte bestämmer sig för att stanna ytterligare en månad… Louise kropp som hittills varit en bebismaskin, börjar nu även bli en förlossningsmaskin. Och Ärtan börjar bli en bajsmaskin. Babypälsen och den där osten jag pratade om för några veckor sedan trillar fortfarande av och ut i fostervattnet, som Lilla Ärtan sväljer och andas in. Trevligt va? Och vad händer med saker man sväljer? Jo, de går ut i tarmsystemet och bildar bajs. Fast bebisbajs heter inte bajs, det heter meconium, så nu vet ni vad som egentligen finns i det första blöjbytet, bebispäls och bebisost!
Lilla Ärtans lungor fortsätter att utveklas för fullt allt eftersom mer surfaktant bildas. Det är ett ämne som håller ytspänningen i lungorna och som hindrar dem från att klibba ihop när hon börjar andas.
Som nån sa i Star Wars: This battlestation is soon fully operational! Hehe…
Louise har haft lite förvärkar nu I ett par dar, men det kan ju hålla på I ett par veckor. Ingen slempropp än, ingen vattenavgång eller nåt sånt heller. Det sätter garanterat igång när jag jobbar ett pass och står på ett stillestånd i Kristianstad eller nåt annat på andra sidan Skåne… Murphy’s lag. Och jag vill ju bara med på förlossningen. Måste ju be barnmorskan om en bullfitta! Har en jädrans bra T-shirt nerpackad för ändamålet också.
Mobilen är laddad med telefonnummer till alla som ska ha reda på Lilla Ärtans ankomst i det första skedet får det. Övriga lär höra det i efterhand och läsa om det på Facebook. Ingen lär missa det i alla fall ;)
Förlossningsväskan är packad, bilbarnstolen är monterad, skötbordet är uppsatt. Vi väntar bara på att Lilla Ärtan ska behaga komma nu, för allt är färdigt. Eller det mesta, rättare sagt. Finns väl alltid nåt man glömt.
Lilla Ärtan väger ungefär som tre förpackningar med nektariner nu. Gå och testa när ni är i mataffären nästa gång!
Tja, nästa vecka är jag kanske pappa, och då börjar jag om på vecka 1, eller så får ni läsa om vecka 39.
Saluter!
Lilla Ärtans lungor fortsätter att utveklas för fullt allt eftersom mer surfaktant bildas. Det är ett ämne som håller ytspänningen i lungorna och som hindrar dem från att klibba ihop när hon börjar andas.
Som nån sa i Star Wars: This battlestation is soon fully operational! Hehe…
Louise har haft lite förvärkar nu I ett par dar, men det kan ju hålla på I ett par veckor. Ingen slempropp än, ingen vattenavgång eller nåt sånt heller. Det sätter garanterat igång när jag jobbar ett pass och står på ett stillestånd i Kristianstad eller nåt annat på andra sidan Skåne… Murphy’s lag. Och jag vill ju bara med på förlossningen. Måste ju be barnmorskan om en bullfitta! Har en jädrans bra T-shirt nerpackad för ändamålet också.
Mobilen är laddad med telefonnummer till alla som ska ha reda på Lilla Ärtans ankomst i det första skedet får det. Övriga lär höra det i efterhand och läsa om det på Facebook. Ingen lär missa det i alla fall ;)
Förlossningsväskan är packad, bilbarnstolen är monterad, skötbordet är uppsatt. Vi väntar bara på att Lilla Ärtan ska behaga komma nu, för allt är färdigt. Eller det mesta, rättare sagt. Finns väl alltid nåt man glömt.
Lilla Ärtan väger ungefär som tre förpackningar med nektariner nu. Gå och testa när ni är i mataffären nästa gång!
Tja, nästa vecka är jag kanske pappa, och då börjar jag om på vecka 1, eller så får ni läsa om vecka 39.
Saluter!
söndag 1 augusti 2010
Vecka 37 2010-07-26 - 2010-08-01
Tekniskt sett är vi fullgångna nu, vilket innebär att Louise kan föda vilken dag som helst nu. Frågan är bara när. En del tror att bebisen själv bestämmer när det är dags att stoppa huvet ut i luften men det hindrar ju inte barnmorskan att sia om det hela. Får se vad hon säger imorrn på kollen.
Lilla ärtan ökar nu i vikt varje dag. Vad är det då som hindrar Lilla Ärtan från att komma ut nu? Vi längtar så vi blir tokiga här ju. Hon övar! Simurerar andning genom att dra in och ut fostervatten, suger på tummen, blinkar och vippar från sida till sida. Ena dan känner man hennes lilla rumpa på ena sidan, nästa dag är den på den andra. Alla dessa egenskaper behövs för att hon ska klara av sitt nästa gig - att spela huvudrollen som nyfödd.
Faktaruta: När Ärtan föds kommer hennes huvud ha samma omkrets som höft, mage och axlar. Hon är nu 48 till 56 cm, och väger ca 2,95 kg.
Den berömda förlossningsväskan är packad. Vi följer barnmorskans råd istället för alla flashiga mammabloggar och föräldratidningar som vill att man ska packa som om man skulle flytta in... Det viktiga är att man har med sig blodgrupperingslappen och en bilbarnstol samt lite hygienartiklar och ombyte till mamman och Lilla Ärtan.
Resten kan man ju hämta...
Hur vi ska ta oss/Louise till förlossningen har vi planerat i en plan A och en B... I Plan A är jag hemma och kan köra henne till sjukhuset. I Plan B jobbar jag och hon får ta en taxi och hoppas att man hinner få in en avlösare åt mig i tid. Plan B är inte idealet eftersom det råder en märklig brist på vikarier i min branch. Enligt förra arbetsgivaren så var det ju en stor drös som stod i kö för att få jobba på ambulansen så om man inte accepterade den lön man blev erbjuden så var man lätt ersättbar. Undrar var alla de håller hus? Så vi hoppas att jag är ledig.
Vi har bestämt oss för vad hon ska heta. Ni har säkert sett namnet Ellen i nåt tidigare inlägg, men man ska ju ha flera namn, så kallade mellannamn. Vi håller dessa hemliga ett tag till (bortsett från ett par i hemligheten väl invigda vänner), men jag kan ju avslöja initialerna. Så hon kommer att heta Ellen L. M. C. Kempe
Nu kan ni gnugga era grå tills nästa inlägg :)
Åh! Höll på att glömma! Vi var på konsert med Alien i helgen i Kungsbacka. Originaluppsättningen från 1988 har återförenats för en turné och en ny singel som släpps i höst. Lilla Ärtan verkade gilla bandet för hon sparkade takten i magen. Och jag fick min gamla LP signerad backstage efteråt. Alla har hört en låt med Alien. Only One Woman! Den har ni hört! Inte en chans att ni kan ha missat den. Youtuba eller spotifaja om ni är tveksamma.
Nä nu har jag inte tid att ordbajsa mer idag. Får gå upp och säga godnatt till min gravida dam däruppe.
'jö!
Lilla ärtan ökar nu i vikt varje dag. Vad är det då som hindrar Lilla Ärtan från att komma ut nu? Vi längtar så vi blir tokiga här ju. Hon övar! Simurerar andning genom att dra in och ut fostervatten, suger på tummen, blinkar och vippar från sida till sida. Ena dan känner man hennes lilla rumpa på ena sidan, nästa dag är den på den andra. Alla dessa egenskaper behövs för att hon ska klara av sitt nästa gig - att spela huvudrollen som nyfödd.
Faktaruta: När Ärtan föds kommer hennes huvud ha samma omkrets som höft, mage och axlar. Hon är nu 48 till 56 cm, och väger ca 2,95 kg.
Den berömda förlossningsväskan är packad. Vi följer barnmorskans råd istället för alla flashiga mammabloggar och föräldratidningar som vill att man ska packa som om man skulle flytta in... Det viktiga är att man har med sig blodgrupperingslappen och en bilbarnstol samt lite hygienartiklar och ombyte till mamman och Lilla Ärtan.
Resten kan man ju hämta...
Hur vi ska ta oss/Louise till förlossningen har vi planerat i en plan A och en B... I Plan A är jag hemma och kan köra henne till sjukhuset. I Plan B jobbar jag och hon får ta en taxi och hoppas att man hinner få in en avlösare åt mig i tid. Plan B är inte idealet eftersom det råder en märklig brist på vikarier i min branch. Enligt förra arbetsgivaren så var det ju en stor drös som stod i kö för att få jobba på ambulansen så om man inte accepterade den lön man blev erbjuden så var man lätt ersättbar. Undrar var alla de håller hus? Så vi hoppas att jag är ledig.
Vi har bestämt oss för vad hon ska heta. Ni har säkert sett namnet Ellen i nåt tidigare inlägg, men man ska ju ha flera namn, så kallade mellannamn. Vi håller dessa hemliga ett tag till (bortsett från ett par i hemligheten väl invigda vänner), men jag kan ju avslöja initialerna. Så hon kommer att heta Ellen L. M. C. Kempe
Nu kan ni gnugga era grå tills nästa inlägg :)
Åh! Höll på att glömma! Vi var på konsert med Alien i helgen i Kungsbacka. Originaluppsättningen från 1988 har återförenats för en turné och en ny singel som släpps i höst. Lilla Ärtan verkade gilla bandet för hon sparkade takten i magen. Och jag fick min gamla LP signerad backstage efteråt. Alla har hört en låt med Alien. Only One Woman! Den har ni hört! Inte en chans att ni kan ha missat den. Youtuba eller spotifaja om ni är tveksamma.
Nä nu har jag inte tid att ordbajsa mer idag. Får gå upp och säga godnatt till min gravida dam däruppe.
'jö!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)