Vecka 20 2010-03-25 - 2010-03-31

Nu har vi kommit halvvägs i graviditeten och allt går som det ska. Lilla Ärtan är stor som en Mango (16,51 cm lång och väger 280 g. Louise livmoder ligger nu under naveln, och har även den nått halvvägs på sin vandring. Eftersom vi nu vet att det blir en flicka så kan vi nu koncentrera oss på vad som händer i en flockkropp. Hennes (ärtans)livmoder är nu fullt utvecklad denna vecka och vaginalkanalen börjar utvecklas, vilket innebär att om en sisådär 25-30 år så kanske hon är där vi är nu. Det finns även små primitiva ägg i hennes små äggstockar, 7000000 av dem för att vara exakt, men då hon föds kommer det "bara" finnas 2 miljoner.

Hur mäter man längden på ett foster, undrar en del. Det är ju olika mått i alla böcker. När barnet föds mäter man från huvudet till foten. Men på foster mäter man från huvud till rumpan. Så från huvud till rumpa så är hon nu 16,51 cm och 25,65 cm från huvud till tårna. 10 cm långa ben!

Nog med fakta:
Lilla Ärtan är en livlig krabat utom när pappa Jonas försöker känna på magen. Enligt Louise så sprattlar hon på bra, speciellt när Louise lägger sig i sängen.
I helgen ska vi hämta bilbarnstolen vi ska få från Jonas syster, och vagnställningen till samma stol som vi köpte på tradera av en familj i Linköping. Smidigt att kunna ha kvar bebisen i bilbarnstolen när man ska ut kortare turer till affären och liknande.

Vecka 19 2010-03-19 – 2010-03-24

Lilla ärtan är numera en actionfigur som kan göra Matrixliknande rörelser där inne i universumet som kallas Louise denna vecka. Proportionsmässigt sett är nu armar och ben färdiga, neuronerna har nu kopplat mellan hjärnan och musklerna och benen i kroppen hårdnar nu så att de kallas ben. Alla dessa uppgraderingar bidrar till att lilla Ärtan nu har mer kontroll över sina rörelser, vilket kan förklara sparkarna, stretchningarna och kroppssurfningen som börjar kännas nu. (Louise kände hur Ärtan gjorde en volt häromdagen, och den 24/3 kände Jonas hur Lilla Ärtan rörde sig inne i Louise mage för första gången!

Vad hände mer denna vecka? Jo, lilla Ärtans kropp har fått ett lager med ost-lack. Det är en skyddande substans som kallas vernix caseosa (vernix betyder lack på latin och caseosa betyder ost på samma språk) och täcker nu lilla Ärtans hud. Det är fett och vitt och består av languo (fosterhår), olja från Ärtans körtlar och döda hudceller. Denna vaxiga ”ost” låter kanske inte så läckert eller aptitligt men faktum är att den skyddar Ärtans kropp från fostervattnet. Om inte så hade Ärtans kropp sett ut som pappa Jonas efter ett varmt bad när hon föds. Tänk er då hur kroppen hade sett ut efter ett 9 månader långt bad. En del barn – speciellt prematura barn föds täckta med denna ”ost”. Så en del föräldrar får se sitt barns första antirynkkräm.

Jonas har denna vecka bestämt sig för att gå ner i vikt i takt med att Louise går upp. Sen får vi se hur han lyckas...
Ärtan fortsätter ha hicka med jämna mellanrum, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att hon dricker fostervätska som hon även kissar i.
Denna vecka är Ärtan stor som en Mango, är 15,4 cm lång och väger 230 gram.

Möte med vår lilla dotter 2010-03-18 :)

Ja, så var vi då på ultraljud på Helsingborgs BB idag. Det var en trevlig barnmorska som tog emot oss. Vi var 30 minuter för tidigt, men de som hade tid före oss kom inte i tid så vi fick komma in direkt. Det var lika häftigt som när vi var på ultraljudet i vecka 12 i Malmö att se bebisen på tv-skärmen. Men denna gången fick vi se henne i 3D! Vi fick se hennes lilla ansikte på bild. Helt sjukt. Och ja, det är en liten tjej som ligger och sprattlar piggt i Louise mage. Det har vi idag fått bekräftat, vi har hela tiden känt på oss att det är en tjej. Så nu vet vi vad jag gör om sisådär 14 år när intresset för otäcka pojkar börjar vakna. Då står pappa Jonas med hagelgeväret i högsta hugg, eller lightsabern :-) Har en rolig bild apropå det:



Men jag antar att ni vill se vårt lilla underverk?
Varsågoda:





Visst är hon söt?

Allt såg jättebra ut enligt barnmorskan. Det är en pigg liten krabat som växer enligt kurvan.

Så nu vet ni att det är rosa Darth Vader- och AC/DC-bodys som gäller! :)

Vecka 18 2010-03-11 – 2010-03-17

Denna vecka väger lilla ärtan lika mycket som ett kycklingbröst utan ben, alltså 140 gram, och är stor som en sötpotatis, 13,97 cm från huvudet till rumpan.

Myelinskidorna i lilla Ärtans nervsystem har börjat bildas, det är det ämne som snabbar på nervimpulserna (googla om du vill veta mer, orkar inte förklara). I hjärnan så mognar sinnena för känsel, hörsel, lukt, syn och smak. Och apropå hörsel: nu kan lilla ärtan höra när Louise hickar och andra kroppsegna ljud som vi inte nämner här i bloggen.

Nu på torsdag ska vi på ultraljud och då kan man se om det blir en flicka eller pojke. Benen i den lilla kroppen börjar nu hårdna, största effekten av detta är att just hörselbenen hårdnar, vilket som tidigare nämnts medför att lilla Ärtan nu kan höra hjärtslag, rapar, fisar och hickningar.

Lilla Ärtan kan nu även svälja och sväljer nu fostervatten varje dag – lite äckligt... Lilla Ärtan kan även göra mer medvetna rörelser nu, som att suga på tummen och mamman kan i denna vecka känna hur fostret rör på sig, något Louise faktiskt gjorde häromdagen. Hon kände hur något snurrade runt i magen. Jag sa att det troligen bara är en Alien. Men det kan ha varit lilla Ärtan.

Om nu kvinnor äter för två så är det mannens plikt att dricka för två. Louise anser dock att jag inte bör dricka för henne, så jag kontrade med att egentligen borde jag dricka för tre personer, men att jag kan tänka mig att kompromissa till att bara dricka för två. Sen slutade den diskussionen... Återkommer på torsdag med tankar och kommentarer kring ultraljudet vi ska på då.

Tack för titten!

Vecka 17 2010-03-04 – 2010-03-10

Hur stor är Lilla Ärtan denna vecka? Jo, ca 12,7 cm lång och väger ca 140 g. Babyfettet har nu börjat bildas, och när Lilla ärtan föds kommer 2/3 av hans/hennes vikt bestå av babyfett. Lilla Ärtan hör Louise hjärtslag vid det här laget och med största sannolikhet Louise sjunga i duschen, faktum är att höga ljud som dörrklockor och hundskall skrämmer Lilla Ärtan (och vänjer henne/honom också vid sådana ljud) och en bebis som är van att höra hundskall t.ex kommer att kunna sova lugnt om familjens hund håller på att gorma. Nu har vi ingen hund, men övrig släkt har ju sammanlagt 4 hundar så...
Ögonen har nu börjat göra små sida-till-sidarörelser och kan även urskilja ljus, även om ögonlocken fortfarande är stängda. Sug-och-sväljreflexerna är nu i vässningsstadiet, barnet övar redan på att suga tutte. :-) Fasen, snart får man konkurrens där...
Om ca en vecka kommer fingeravtrycken vara färdiga. Dessa kommer att vara livet ut, och ingen annan människa har likadana.
Nästa vecka ska vi på ultraljud igen, denna gång i Landstingets regi. Vi får dock betala om vi vill ha papperskopior på det. Är fortfarande sur över att vi fick söka privat CUB-test. Alla andra vi känner har blivit erbjudna det gratis.
Enligt litteraturen så ska Louise nu kunna gå bärsärkargång på bufférestaurangerna och käka en familjepizza helt själv. Har dock inte märkt dessa monstruösa frosserier än hos min lilla fru. Å andra sidan ser jag ju henne inte äta dagtid eller när jag jobbar. Hon kanske passar på då? :)

Vecka 16 2010-02-25 – 2010-03-03

Tja, vad har hänt denna vecka då?
Små ben i lilla Ärtans öron har bildats, vilket gör det troligt att han/hon hör Louise när hon sjunger i duschen. Studier har ju visat att om man spelar musik så känner barnet igen det när det fötts, så det blir mycket hårdrock framöver. Och Mozart, för barn som hört Mozart under graviditeten blir smarta barn.
Ryggraden har blivit starkare, så lilla Ärtan kan göra sträckövningar. Ögonbryn och ögonlock har bildats, men det finns ännu inget babyfett. Faktum är att skinnet är genomskinligt. Så om man kör upp en ficklampa i livmodern så ser man blodkärlen under skinnet. :-)

I helgen ska pappa Jonas åka till Göteborg och klä ut sig till Biker Scout tillsammans med polarna i Nordic garrison på Svenska Film och Sci-Fimässan. Är ni i Göteborg så kom gärna dit. http://www.scifiworld.nu

Vecka 15 2010-02-18 - 2010-02-24

Nu har äntligen Louise illamående börjat ge sig. Igår satt hon uppe och kollade på OS till kl 22:45. Rekord! Hon blev dock så pass chockad av Anja Pärsons vurpa att hon gick och la sig. Eller så blev hon trött... Jag passade på att byta kanal. Pappa Jonas är nämligen mer intresserad av 2 ½ män än OS. :-)
Enligt litteraturen jag läst så håller lilla ärtan på med diverse akrobatiska övningar inne i Louise nu. Och öronen sitter nu på plats (de brukade sitta i nacken) och ögonen flyttar sig nu från sidorna av huvudet till mitten av ansiktet.
Lilla ärtan är nu 10,2 cm. Alltså ungefär lika lång som en Marlboro-cigarett :-)

Vecka 14 2010-02-11 - 2010-02-17

Idag fick vi svar på ultraljudet via mail. Risken för att det skulle vara Downs syndrom ligger på 1:6732 så det kallar jag obefintligt. :-)
Denna veckas största förändring på lilla Ärtan ör att både ögonbryn och hår på huvudet börjar växa. Huden börjar också tjockna, vilket kan vara bra när barnet föds om ca 26 veckor. Lilla Ärtan är nu ca 7,62 cm lång och väger 42,5 g.

Vecka 13 2010-02-04 – 2010-02-10

Idag har vi varit på ultraljud i Malmö. Louise fick lägga sig på en brits och på en stor 42” platt-tv på väggen syntes vår lilla Ärta på bild. Både Louise och jag blev alldeles hänförda när vi såg det lilla livet och när vi sen fick höra hjärtslagen var det inte långt till tårar. Där låg vårt lilla barn, med armar och ben, mage och huvud. Och det var kärlek vid första ögonkastet. NUPP-testet som ultraljudet heter var perfekt. Och nu väntar vi på svar på blodproverna som ska komma inom en vecka. Men det ser ljust ut.

Vecka 12 2010-01-28 - 2010-02-03

Nu är vi i slutet av den första trimestern, och Louise livmoder är nu lika stor som en grapefrukt, men det syns inget på utsidan ännu. Livmodern börjar nu flytta från bäckenbotten uppåt mot buken. Förhoppningsvis betyder detta slutet på Louise illamående, och hon tycker själv att det har lättat en aning. Hon har även fått ett nytt symptom, yrsel. Detta beror på progesteronhalterna i blodet.

Lilla ärtans kropp är nu så pass utvecklad att den nu endast kommer att växa till sig. Nu kommer underhållsfasen, under vilken kroppens organ skall utvecklas färdigt och börja fungera. På tre veckor har Lilla ärtan vuxit tre gånger sin egen storlek – på utsidan. Det händer mycket inne i kroppen också. Mag och tarmmuskulaturen börjar nu röra på sig. Benmärgen har börjat producera vita blodceller, och Lilla ärtan har nu kissat inne i Louise mage för första gången :-)

På fredag ska vi till Malmö på ett så kallat KUB-test. Region Skåne måste vara det enda landstinget i södra Sverige som INTE erbjuder detta test till alla gravida. Man måste ha fyllt 33 år annars blir det nej. Vad är då ett KUB-test? Jo, det är ett ultraljud där man mäter rätningsvinkeln på ryggraden och så mäter man hormonnivåerna i Louise blod. Detta test ger ett svar som är 92% säkert när det gäller att diagnosticera om barnet har Downs syndrom. Vi håller tummarna för att det är ett friskt barn som växer i magen. Samtidigt är vi besvikna på att landstinget inte erbjuder detta. Alla vi känner som bor utanför Skåne har fått göra testet gratis och de har varit bra mycket under 33 år. Vi får betala 2500 kr, men vi anser att det är värt det för att kunna utesluta Downs Syndrom. Ber en bön...

Vecka 11 2010-01-21 -2010-01-27

Lilla ärtan växer nu fort. Huvudet är nu lika långt som resten av kroppen. Nu har hårsäckarna börjat bildas och tå- och fingernaglarna kommer att börja utvecklas denna vecka och i vecka 12 kommer de att börja växa. (Notering till mig själv: köp nagelsax för spädbarn).
Kroppen börjar nu räta på sig och bröstkorgen blir längre (låter som en yoga-övning…) Förutom att sträcka på kroppen kan nu Lilla Ärtan göra volter och kullerbyttor, och även om man inte kan se det ännu så har antingen testiklarna eller äggstockarna börjat att utvecklas. Lilla Ärtan är nu 3,81 cm lång, cirka. Ungefär som ett fikon.

2010-01-18

Idag var vi hos barnmorskan för första gången. Louise är för ung för att få göra fosterdiagnostik. Det skiljer 5 månader… Så nu får man be en bön att man får ett friskt barn. Mötet var bra. En trevlig barnmorska.

Vecka 10 2010-01-14 – 2010-01-20

Söndag 2010-01-18 Imorgon ska vi på vårt första möte med barnmorskan. Återkommer med vad som hände där…
Lilla Ärtan är nu stort som ett fikon, fast inte lika skrynkligt, trots att han/hon spenderar sin tid i vatten. 

Ben och brosk formas nu och början till lederna bildas. Armarna har redan armbågar och kan böjas. Det som kommer att bli tänder när barnet är runt 6 månader börjar bildas nu. Njurarna har börjat producera urin, om det är en pojke har kroppen redan börjat producera testosteron. Lilla ärtan är nu runt 3 cm lång.

Louise och jag har haft ytterligare en diskussion om när vi ska avslöja lilla ärtans existens. Tyvärr kom vi inte fram till något denna gång heller. Jag har dock inte lyckats hålla truten utan avslöjat det hela för en kollega och två goda vänner, som jag vet kan behålla en hemlis. Louise vet inte om det bara. När vi nu bestämmer oss för att berätta nyheten så kommer vi troligen att skicka varsin DVD med en liten film till våra föräldrar och sedan lägga ut samma film på youtube eller liknande sajt. Filmen är färdig.

Vecka 9 2010-01-07 – 2010-01-13

Louise har nu verkligen problem med illamående och kräkningar. Idag är det söndag den 10 januari och Louise har kräkts hela dagen, och inte fått behålla vare sig mat eller vätska sedan igår. Jag fick ringa sjukvårdsupplysningen för att få råd om vad vi ska göra för vi har inte fått tid hos barnmorskemottagningen förrän den 18 januari. Vi fick rådet att ringa dit i morgon bitti och berätta att hon har akuta besvär. Mycket mer hjälp kan vi inte få ikväll.

Vi har inte berättat för någon ännu om graviditeten, och det är både på gott och ont, kanske. Hade vi berättat för våra föräldrar i alla fall så kunde vi ju få stöd och råd från dem i alla fall. Jag skulle i alla fall må bra av att få prata med någon om graviditeten, för i nuläget så kan Louise bara koncentrera sig på sig själv, vilket är fullt förståeligt. Men jag mår också dåligt av att hon mår illa, samtidigt som jag är jätteglad över att bli pappa. Men just nu känns det ensamt.

Nåväl, nog om det. Hur står det till med Lilla Ärtan då? Hon har nu (jag kallar Ärtan för hon, man säger ju hon om Människan också) börjat tillverka skelettets ben, och så har ögonlocken börjat formas så det ser ut som hon blundar. Även musklerna har börjat utvecklas och hon kan eventuellt göra små rörelser redan. Hon har dessutom tagit sin första examen! Hon kan nu titulera sig foster. Embryo-tiden är nu över. GRATTIS!!! Nu kommer hon att kallas foster tills hon föds. Då kallas hon för bebis eller sketboll. Sketboll är vår goda vän Annelis utomordentliga benämning på en bebis/barn. De är ju runda och de bajsar =sketboll. Hjärtat har nu utvecklats så mycket att det är möjligt att höra hjärtslagen med ultraljud. Lilla Ärtan är nu ca 2,54 cm lång, ungefär som en ölkapsyl

Vecka 8 2009-12-31 – 2010-01-10

Nu har Lilla Ärtan utvecklat små fingrar och tår. De inre könsorganen (äggstockar eller testiklar) har börjat utvecklas, även om könet bestämdes redan vid befruktningen. I slutet av denna vecka kan lilla Ärtan ha börjat röra sig. Och från att ha varit stor som en liten ärta är Lilla Ärtan nu stor som ett smultron. Lite svårt att säga exakt dock, men man brukar säga att barnet växer 1 mm per dag, men det är inte sagt att det är på längden hela tiden, utan tillväxten kan ske i armar, ryggen och övriga delar av kroppen. Ärtan ser mer och mer ut som en människa, och mindre ut som en reptil :-).

Hade vi kunnat ta en närmare titt nu så hade vi sett en överläpp, näsan börjar puta ut och små, väldigt tunna ögonlock. Lilla Ärtans fingrar och tår delar på sig nu, från att ha suttit ihop, så nu kan vi verkligen applådera!
Tillvaron är spännande för Lilla Ärtan också, då det lilla hjärtat slår 150 slag per minut. Det är dubbelt så fort som en normal vuxen människas hjärtrytm.

Vecka 7 Julafton 2009-12-24

God jul! Louise och Lilla Ärtan är i Linköping hos mormor och morfar och Jonas är hos farmor i Värnamo. De vet inte om att de ska bli farmor, mormor och morfar ännu. Bara Louise och Jonas vet. Och vi myser av att tänka på att vi vet nåt som INGEN annan vet.
Lilla Ärtan är nu 10.000 gånger större än vid befruktningen för ungefär en månad sedan.
Största tillväxten denna vecka är lilla Ärtans huvud, det är ju mycket smarthet som ska lagras där, och hjärncellerna ökar med 100 celler per minut. Inte dåligt! Denna veckan börjar även början till armar och ben växa, men de ser ännu mest ut som små paddlar. Munnen och tungan formas också i vecka 5, och fastän lilla Ärtan bara är en månad så har hon/han redan utvecklat tre par njurar! De som finns där nu är de permanenta och de är redan redo att börja med kroppens avfallshantering. I vecka 7 börjar lilla Ärtan producera urin, men lyckligtvis behövs ingen blöja ännu. Under tiden barnet växer och mognar kommer mycket av den utsöndrade urinen i fostervattnet sväljas av bebisen för att sedan utsöndras på nytt i en ständig cykel (ja, lilla Ärtan kissar inne i Louise och dricker sitt eget kiss). :-) Under vecka 7 så utvecklas hjärtat och börjar slå, även om det för närvarande sitter utanpå kroppen, man ser antydan till armar och ben, men inga fingrar. Öronen börjar ta form, men det är för tidigt för att Ärtan ska kunna höra något. Och vad finns det att höra? Louise mage som kurrar? :-)

2009-12-20 ”Jonas, jag är gravid!”

Vi misstänkte att Louise var gravid, då hennes menstruation var 10 dagar sen, och hon brukar vara regelbunden. Jag fick ta och köpa ett ClearBlue Digitalt graviditetstest dagen före, för Louise var rädd att nån hon kände skulle se henne. Ingen tänker på att nån jag känner kunde ha sett oss.

Hur som helst så var vi ganska säkra på att Louise var gravid, och våra föraningar visade sig vara korrekta när Louise gjorde testet strax efter kl 9 på morgonen. Jag låg och sov och vaknade till av att Louise gick upp på toaletten och tänkte bara hon inte glömmer testet. Sen kom hon in i sovrummet och sa rätt ut, utan krusiduller: ”Jonas, jag är gravid!” Vi blev naturligt vis glada bägge två och låg och pratade i sängen en bra stund. Vi gick upp med jämna mellanrum för att se att testet verkligen visade positivt. Jag blev även mäkta stolt över att jag inte skjuter lösa skott, och kände mig extra manlig denna dagen, men det sa jag ju inte högt, men firade genom att ta en whisky på kvällen.

Nåväl, nu ska vi skriva lite om vad som hänt fram tills nu. Vi räknade ut att vi är i 6e veckan. Barnet, fostret, eller Lilla Ärtan som vi kallar henne/honom har växt ganska fort på dessa veckor, från en liten spermie och ett ägg till ett litet foster som nu är stort som en sockerärta, därav smeknamnet. Än så länge ser lilla Ärtan mest ut som ett litet veck med en bula på. Men redan nu så har käkarna, kinderna och hakan börjat utvecklats. Till och med hörselgångarna är under konstruktion. Små bulor i ansiktet kommer att bli ögon och näsa om ett par veckor. Andra organ som utvecklas denna vecka är njurarna, levern och lungorna. Navelsträngen är under utveckling nu och lilla Ärtan är snart 3,5 mm lång, ungefär lika lång som toppen på en tändsticka.

Min pappablogg!

Det är ju populärt att pappablogga nu förtiden, så varför ska inte jag göra det? Jag har skrivit "dagbok" sedan vi fick reda på att vi skulle ha barn men har inte publicerat det i bloggen förrän nu. Anledningen var helt enkelt att vi inte avslöjat för alla att vi ska ha barn i Augusti.

Så i den här bloggen så kommer jag att skriva lite om graviditeten, hur det känns att bli pappa och såna där saker. Naturligtvis med en gnutta humor.