Louise har nu verkligen problem med illamående och kräkningar. Idag är det söndag den 10 januari och Louise har kräkts hela dagen, och inte fått behålla vare sig mat eller vätska sedan igår. Jag fick ringa sjukvårdsupplysningen för att få råd om vad vi ska göra för vi har inte fått tid hos barnmorskemottagningen förrän den 18 januari. Vi fick rådet att ringa dit i morgon bitti och berätta att hon har akuta besvär. Mycket mer hjälp kan vi inte få ikväll.
Vi har inte berättat för någon ännu om graviditeten, och det är både på gott och ont, kanske. Hade vi berättat för våra föräldrar i alla fall så kunde vi ju få stöd och råd från dem i alla fall. Jag skulle i alla fall må bra av att få prata med någon om graviditeten, för i nuläget så kan Louise bara koncentrera sig på sig själv, vilket är fullt förståeligt. Men jag mår också dåligt av att hon mår illa, samtidigt som jag är jätteglad över att bli pappa. Men just nu känns det ensamt.
Nåväl, nog om det. Hur står det till med Lilla Ärtan då? Hon har nu (jag kallar Ärtan för hon, man säger ju hon om Människan också) börjat tillverka skelettets ben, och så har ögonlocken börjat formas så det ser ut som hon blundar. Även musklerna har börjat utvecklas och hon kan eventuellt göra små rörelser redan. Hon har dessutom tagit sin första examen! Hon kan nu titulera sig foster. Embryo-tiden är nu över. GRATTIS!!! Nu kommer hon att kallas foster tills hon föds. Då kallas hon för bebis eller sketboll. Sketboll är vår goda vän Annelis utomordentliga benämning på en bebis/barn. De är ju runda och de bajsar =sketboll. Hjärtat har nu utvecklats så mycket att det är möjligt att höra hjärtslagen med ultraljud. Lilla Ärtan är nu ca 2,54 cm lång, ungefär som en ölkapsyl
Dags att konkurrera med Alex Skjulman och kompani :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar